Under flera säsonger tillhörde Henrik Qvist en av Sveriges bästa målvakter i innebandy – utan att få äran att dra på sig landslagsdressen någon gång.
Jättetalangen Andreas Blom spelade samtidigt i Linköping IBK:s ungdomslag– och missade knappt en enda hemmamatch för A-laget. Givetvis fanns han på plats för att heja fram Qvist och hans lagkompisar i de dubbla SM-finalerna i Stockholm 2015 (mot Falun) och 2016 (mot Storvreta).
– Jag studerade Henriks målvaktsspel noga och drömde om att själv vara förstemålvakt i laget i SSL någon gång, ler Andreas.
Nu kan det bli verklighet. Efter att att Qvist lade av med sin sport för två år sedan har Robin Laakso varit förstavalet mellan stolparna. Blom lyftes upp i A-truppen i fjol, fick chansen tre matcher från start – och är nu redo att utmana om rollen på allvar.
Då får Andreas tips av sin tidigare förebild – som han sedan 1,5 år tillbaka arbetar tillsammans med på Vidingsjöskolan.
– När Blom skulle göra sin första match i SSL var han förstås nervös innan. Jag gav rådet att det bara är att gå ut och köra, att inte tänka för mycket. Det värsta som kan hända är ju att det går dåligt, men det kommer ju nya matcher hela tiden, säger Henrik.
Det finns flera likheter mellan dem – frånsett att båda är födda och uppvuxna i Linköping, samma position på planen och samma yrke.
De har bland annat också lika spelstilar.
– Båda är reaktionssnabba impulsspelare och inte taktiska på samma sätt som exempelvis Robin Laakso, beskriver tränaren Johan Astbrant.
– Det stämmer, jag brydde mig inte ett dugg om det taktiska - min uppgift var ju att rädda bollar, skrattar Henrik Qvist.
Astbrant fortsätter:
– Qvist var en riktig toppmålvakt i Sverige, medan Blom är på god väg dit. Eftersom Laakso gör sin sista säsong här vill vi gradvis spela in Blom som förstemålvakt.
Andreas har gjort en snabb karriär som burväktare, då han fram till 14 års ålder var back. Redan något år efter skiftet tog Östergötlands 15-åringar SM-silver för distriktslag med honom som sista utpost.
– Ingen av våra målvakter kunde vara med i en match och då bestämde jag mig för att prova. I början gick det ärligt talat inget vidare, men det var väldigt häftigt att stå och jag kände att talangen fanns där, minns han.
190-centimetersbjässen drar nytta av sin längd och att han är atletisk.
– Jag har inga problem att kasta mig och rädda skotten på många olika sätt. Är ganska snabb i reaktionerna, säger Andreas.
Linköping åkte ut i SM-kvartsfinalen mot Dalen i våras och satsar på att ta sig längre kommande säsong.
Andreas vill uppleva det Henrik aldrig fick göra – att vinna ett SM-guld.
– Jag har spelat två finaler tidigare, där den i VM med U19 mot Finland är störst, men inte vunnit ännu. En SM-final vore otroligt mäktigt och att få ta en titel med moderklubben någon gång skulle vara grymt roligt.
Om 20-åringen vill ha råd på vägen finns en viss arbetskompis som gärna ställer upp.