Andreas Åberg, innebandykommentator:
– När jag tänker tillbaka på "Kakan" som aktiv innebandyspelare så är det en titan jag ser. En fantastisk innebandyspelare med ett brett register. Kraftfull, skicklig och en ledartyp av sällan skådat slag. Där och då när Anton tvingades lämna beskedet att karriären var över var det måhända inte överraskande - men ändå otroligt tråkigt. En spelare som betytt så mycket för Linköpinginnebandyns väg mot toppen och som fick lägga av på tok för tidigt.
Torbjörn "Totte" Johansson, tränare i Libk flera säsonger:
– Han var komplett som back. Han var omöjlig att ta sig förbi samtidigt som han både hade ett starkt passningspel som skott. Hans absolut viktigaste del var hans inställning till att alltid ge max på både träningar och matcher och kräva det av sina medspelare. Den som inte gjorde sitt yttersta hade inte i laget att göra. Därför har både han och hans bror Martin varit oerhört viktiga för att bygga kulturen Linköping IBK.
Johan Astbrant, tränare i Libk flera säsonger:
– "Kakan" är en speciell person på alla sätt. På planen tog han stor plats och stod alltid för 100 procent, han hade liksom bara en växel. När jag utsåg honom till kapten ville jag att han skulle fokusera mer på sitt spel, inte på saker han ej kunde påverka och vi såg stor skillnad på hans utvisningsminuter. Han var en grundpelare som både jag och laget kunde luta sig emot. Synd att hans skada stoppade honom för att det fanns ännu mer att få ut.
Peter Calén, sportreporter Corren:
– Inställning. Det är det första ord jag kommer på när jag tänker på Anton Karlsson. Han gav alltid allt, på alla sätt. Med tiden skapade han sig stor respekt både hos medspelare, motståndare och domare och alla visste att när han höjde rösten var det allvar. Om det är någon man unnade ett SM-guld med Linköping under de två finaler han fick spela var det Anton Karlsson. Och brorsan Martin. Två spelare som med sin inställning, profil och klubbkänsla för alltid är förknippade med Libk.