Bra fråga. Utan något enkelt svar givetvis.
Medan regeringen fortsätter med sina luddiga och ologiska restriktioner som till stor del går ut på att det egna ansvaret hos den enskilde personen är det som ska vända trenden, så är idrotten satt på undantag, på flera sätt.
Elitidrotten tillåts fortsätta träna och spela matcher precis som vanligt medan idrottarna en nivå under eliten stängs ute helt och hållet.
Vad som klassas som elitidrott är också luddigt. Här har ansvaret vilat tungt på Riksidrottsförbundet och i slutänden de enskilda specialidrotternas företrädare att skapa och dra gränser som på många sätt drabbar enskilda och riskerar att slå sönder ungdomsgrupper där vissa får träna och andra inte.
RF skriver på sin hemsida att gränsen dras vid ”idrott för sådan utövare där idrottsutövningen är den huvudsakliga sysselsättningen och där utövaren befinner sig på nationell eller internationell elitnivå för seniorer inom den aktuella idrottsgrenen. Detta oavsett vilken inkomst utövaren har från sin idrottsutövning och i vilken omfattning utövaren också har inkomster från annat arbete eller studier”.
För exempelvis SHL är det här glasklart. De jobbar ju på heltid med sin hockey. En och annan kanske pluggar vid sidan om, men då till ganska liten del.
Men hur är det med andra idrotter? Innebandyn, handbollen, volleybollen. För att nämna några. I hur stor utsträckning är idrottsutövandet den ”huvudsakliga sysselsättningen”?
Nu blev det genast svårare.
I Libk exempelvis, vet jag att bara en (!) spelare i årets trupp enbart fokuserar på sin innebandy. Övriga jobbar eller pluggar på heltid, eller deltid, vid sidan om och har en förhållandevis liten ersättning för sin idrott.
Det finns exempel som känns ännu mer tveksamma. Volleyboll. Herrallsvenskan i innebandy.
Jag säger inte på något sätt att man bara skulle låtit de som helt lever på sin sport, som SHL och fotbollsallsvenskan, spela vidare. Det jag menar är att gränsdragningen, som RF tvingats göra, är svår, ja näst intill omöjlig.
Kanske hade det varit bättre att stänga all idrott, för att få bukt på det här jäkla viruset en gång för alla. Men då skulle man å andra sidan tvingats stänga en stor del av samhället i övrigt, ur nån slags rättvisesynpunkt.
Under tiden får vi glädjas åt att få se elitidrott ett tag till. Det är ett välbehövligt ljus i mörkret.