Båda lagen låg på exakt samma poäng inför mötet. Linköping IBK på kvalplats nedåt, och IBF Linköping ett pinnhål över på målskillnad.
Med läktarna fyllda till bredden i Folkungahallen fanns det förväntningar om något alldeles extra.
Vilket det också skulle bli.
– Det har varit nervösa dagar innan. Efter att ha spelat innebandy tillsammans sedan man var sex år är man ju vänner med alla på andra sidan, även om vi är i olika lag nu, säger Cornelia Åsberg.
Därför njöt hon lite extra efter 4–3-vinsten som till slut satt stenhårt inne.
– Prestige och viktigaste segern för året, log Åsberg, som stod för både assist och det matchvinnande målet.
Efter att ha vänt 0–1 till 4–1 såg det klappat och klart ut. Men efter två snabba IBF-mål med fem minuter kvar öppnades allt upp igen.
– Det svider verkligen. Alla visste att det skulle bli jämnt och hårt, men det är aldrig roligt att förlora. Särskilt inte när det ser ut som det gör i tabellen, sa IBF-tränaren Martin Sävenhed.
Han var framför allt besviken den andra perioden som Libk vann med 3–0.
– Där tappade vi matchen. Även om vi gjorde två bra perioder så räcker det inte hela vägen när vi går ner oss i närkampsspelet.
Närmare än ett missat jätteläge i slottet med 34 sekunder kvar kom dock inte IBF när ett nervöst Libk höll undan.
– Det var sjukt nervöst redan på 2–4. Vi har tappat ledningar tidigare... så det var bara "håll tätt" och "släng er" som gällde på slutet, säger Åsberg.