Springa så mycket som möjligt och vara riktigt jävliga för motståndarna. Så skulle man kunna sammanfatta Jocke Ströms och Marcus Johanssons uppgifter i Linköping Innebandy.
Lite förenklat kanske, men ungefär så.
Energispelare är ett ord som passar bra.
– Alla spelare i ett lag har olika roller, så är det ju. Och alla delar behövs för att laget ska fungera. Att ha 15 spelare som oss i ett lag kanske inte skulle bära så långt, säger Jocke och skrattar.
Det låter enkelt. Att bara springa som en galning och förstöra så mycket som möjligt för motståndarna.
Men det krävs givetvis mer än så.
– Våra roller blir ganska olika beroende på vilka lag vi möter. Ibland ska vi spela lite mer återhållsamt, andra är det fullt drag. Men den svåraste uppgiften för Asta (Johan Astbrant, tränaren) har kanske varit att bromsa oss, att hålla tillbaka oss. För vi skulle helst vilja springa hela tiden, säger Marcus.
– Sen gäller det att göra det rätt också. Om man inte tänker till så är det lätt att gå bort sig och på det viset skapa lägen för motståndarna att blir fyra mot tre eller tre mot två i nästa läge. Det gäller för oss att hitta en balans hur mycket vi kan trycka på för att stressa deras backar kontra att inte gå bort oss och ställa övriga i femman i problem, menar Jocke.
Med sitt spelsätt betyder de mycket för laget i övrigt. Att kämpa och slita som de gör för att skapa lägen för lagkompisar skapar energi när det lyckas.
Marcus:
– Det här är vår roll och vi tar den alla dagar i veckan.
Båda har en speciell säsong bakom sig. Jocke blev pappa förra vintern och bestämde sig inför den här säsongen för att varva ner. Spel i Superligan var inte aktuellt.
– Jag spelade en del matcher med klubbens lag i division 1 och tyckte det var ganska lagom. Men sen när "Marre" (Martin Karlsson) blev skadad och frågan kom så kändes det helrätt att hoppa på. Jag kände suget igen efter att ha varit mycket mer ledig under sommaren än de andra.
– Sen hade jag väl inte trott att vi skulle sitta här och prata om en final i Globen, det måste jag erkänna. Det är rätt sjukt egentligen att det gått så bra.
Marcus Johansson var på väg till Schweiz men tackade nej till ett bra erbjudande eftersom han också just bildat familj. Han hade under en period svårt att få speltid i Linköping, men har på slutet nu växt ut till en av lagets viktigaste spelare.
– Det har varit svårt att kombinera jobb, familj och innebandy, att satsa 100 procent på tre ställen när du bara har 24 timmar på dygnet. Att jobba till klockan 5, hem och hälsa på familjen en stund innan man drog iväg på träning och komma hem när sonen redan sover. På det viset har det varit en tuff säsong. Men just nu är innebandy förstås hur kul som helst.
Hur det blir med framtiden för båda är dock rejält ovisst.
– Visst skulle det vara grymt att avsluta med ett SM-guld i Globen, men jag har inte tagit något beslut om framtiden än, säger Jocke.
Marcus:
– Jag har svårt att ta beslut nu. Jag vill fokusera helt och hållet på finalen, sen får vi se vad som händer i laget och hur situationen skulle kunna bli.
De säger att de, taktiskt sett, kommer att vara väl förberedda inför matchen. Men den mentala biten, att spela en så stor match som en SM-final är, är svårare att förbereda sig för.
– Jag tror att matchen vi spelade i Saab Arena under säsongen, mot Helsingborg, gör mycket nytta nu. Det här kommer självklart bli ännu större, men vi har ändå fått en vink om vad som väntar.
Hur går snacket i Linköping, blir ni stoppade på stan?
– Jag blev faktiskt det häromdagen, av en person jag inte känner, som ville berömma oss för finalplatsen, berättar Marcus. Och man märker att suget efter biljetter är stort, det är många som aldrig sett innebandy förut som nu vill åka dit och se oss. Så Linköping ska nog kunna matcha Falun även på läktaren.