– Vi skulle egentligen varit fyra domare och elva lag från Ukraina. Men de har inte kunnat komma hit på grund av kriget, berättar tidigare Libk-spelaren Tamuz Hidir.
Tamuz (36) är en av två domare som lyckats ta sig till Linköping. Den andre, Artem Zolotar (39), kommer direkt från Prag, efter en lång flykt från Kiev.
– Det är en lång historia, säger Artem och packar upp den gulblå domartröjan från väskan.
– Vi stannade en dag i vår lägenhet. Det var knappt en mil från de hårda striderna så vi hörde allt. Ljussken från striderna, militärflygplan över oss och skottlossningar.
Artem fortsätter:
– Vi ville först försvara vårt hem så vi byggde skyddsrum i cykelgaraget.
Men redan tidigt morgonen därpå flydde Artem och hans fru. Först till norra Ukraina, nära den polska gränsen. Men också nära den belarusiska.
– Det blev för farligt, vi hörde skottlossning hela tiden, berättar Artem som sedan flydde till Lviv.
– Där hjälpte vi till med att skjutsa människor från tågstationerna till gränsen innan vi fick hjälp av några vänner att ordna en lägenhet i Prag. Där bor vi nu.
Artem och Tamuz har varit i ständig kontakt med sina innebandyvänner.
– Vi har bägge varit med i det ukrainska innebandyförbundet. Vänner från Finland, Schweiz, Tjeckien, Lettland och Sverige har velat hjälpa till och undrat om vi är säkra, säger Tamuz.
Artem tillägger:
– När du hör bomblarm fem gånger om dagen, och vaknar klockan fyra på morgonen för att kolla varningarna i mobilen är det ingen som vet om du är säker eller inte.
– Man sover men öronen är alltid redo att lyssna efter larmen. Min fru har sagt till mig att hon inte ens känner sig säker nu när vi är i Prag.
För Tamuz som flydde Ukraina tidigt har det mer och mer börjat landa. Nästa vecka siktar han på att återvända.
– Våra klubbar hemma gör mycket volontärarbete och jag vill hjälpa till.
Libk har sen ett par år tillbaka haft en nära kontakt med Ukraina och när frågan om att få döma Floorball Games kom så var svaret givet.
– Självklart. När vi är här känns det som att få smaka på ett normalt liv igen. Den här månaden har känts som tio år, avslutar Artem.
Utifrån omklädningsrummet dunkar house-musiken igång uppvärmningen i Folkungahallen. Ett av Libk-lagen börjar värma upp. Artem testar domarvisslan. I några timmar kan det kännas som vanligt igen.