Lugn, Linköping. Stressa inte upp er efter förlusten på skärtorsdagen.
Ni vinner det här ändå.
Grejen är bara att någon måste knacka till er med något hårt i skallen en stund innan matchstart och få er att förstå att man måste vara med i matcherna direkt från början.
I tisdags släppte ni upp Helsingborg till 2–0. Nu till 3–1.
Att vända på det och lyckas kvittera två gånger om är givetvis starkt, men det håller inte i längden.
Nästa match, på måndag, är det ni som måste ta initiativet och spela på det sätt ni gjorde de två sista perioderna.
De sista 40 minuterna vann Linköping skotten med 20–5.
20–5!
Det säger en del hur det såg ut på planen.
Det var spel mot ett mål mest hela tiden inför en hänförd hemmapublik och enda skälet till att inte Linköping avgjorde den här matchen stavas Jonathan Paulsson. Målvakten vann kvartsfinalserien mot Pixbo åt sitt lag och om inte Johan Astbrants spelare skärper till avsluten så skulle han kunna göra det igen.
Men jag har svårt att tro det.
Istället är det tydligt hur pass mycket bättre tränade Linköpings spelare är. Under framförallt de sista 20 minuterna gick gästernas samtliga spelare på knäna och orkade helt enkelt inte anfalla. Hemmaspelarna sköljde över dem gång på gång och energispelarna Jocke Ström och Marcus Johansson turades om att jaga livet ur deras backar när de hade bollen.
Helsingborg ska tacka förbundet för att nästa match inte spelas i övermorgon och måste jubla över den extra vilan de får till måndag.
Den behöver dom.
Jag känner fortfarande att det här är Linköpings semifinalserie. Över sju matcher är de klart starkast och kan laget klara sig ifrån att de förkylningar som finns i truppen bryter ut så finns det en god chans att man vinner på måndag i Helsingborg och säkrar finalplatsen på onsdag.