– Att utmåla något lag till favoriter får ni i media syssla med. Annars löser jag ert jobb också, säger han och ler.
Men det går inte att bortse från att Libk haft rätt så lätt för Warberg i år. Segrar i båda matcherna i serien och även i träningsmötet inför säsongen. Dessutom slutade Libk trea och Warberg bara åtta i tabellen.
– Vi är nöjda med valet av motståndare, absolut. Men samtidigt så nollställs allt nu, det som varit spelar ingen större roll. Det gäller att vi mentalt går in i det med full kraft och absolut inte underskatta Warberg. De har till och med mer rutin från slutspel än vårt lag, här är det bara är sex-sju spelare som varit med om det här förut.
Vad kommer det att betyda?
– Det vet jag inte. Jag tror att det är både positivt och negativt, men vad exakt det betyder är väl något man får analysera i efterhand.
Målvakten Henrik ”Bea” Qvist har varit med förut. Han menar att det mentala spelet är det som skiljer mest.
– Man har ju inte råd att förlora som man kanske har i en serie. Sen beror det mer på hur man reagerar som person, det är aldrig lika för alla. Vi som varit med ett tag kanske inte tar lika allvarligt på det trots allt, vi har ju gjort det här förut.
Det har inte Felix Lanver. Han gör sitt första slutspel i Superligan.
– Det ska bli kul. Jag gillar när det blir så att varje situation på planen kan göra att det tippar över åt ena eller andra hållet. Och jag tycker att vi har en rejäl trygghet i det här gänget att vi kan låta varandra misslyckas, för att lyckas.
Libk har stött på Warberg en gång tidigare i slutspel, 2011. Då blev det förlust med 2–3. Men nu är det ett helt annat lag man möter.
– Då vann de serien, de valde oss och vi kunde pressa dem i fem matcher efter att haft en fantastisk resa den säsongen. Då var vi underdogs, nu vill andra få det till att det är ombytta roller, hur man nu lyckats plussa ihop det, det vet jag inte, säger Johan Astbrant.
– Det vi kan se svart på vitt är att de har ett betydligt mer erfaren trupp än vad vi har, både när det gäller landslagsmeriter och slutspelsmatcher. Men samtidigt känner vi att vi har en stor möjlighet i år, så är det ju.
– Vi har en bredare trupp på många år och många spelare som kan gå in och avgöra matcher, det är en stor fördel för oss. Det syntes tydligt när vi mötte Falun senast, deras första femma spelade säkert 40 minuter medan vi rullade runt på tre hela matchen. Det gör oss svårlästa och starka i längden.
En som dock inte får spela, men som väldigt gärna hade gjort det, är Martin Karlsson.
– Det känns jobbigt, givetvis. Speciellt för att jag tycker att vi har ett lag som kan gå långt i år, det är nog första gången jag tycker att det är så. Jag tror att vi lite äldre, vi som är stommen i det här laget, blivit mer lagspelare. Vi är inte lika mycket ego och har tröttnat på att spela bra personligen men åka ut i en kvartsfinal. Det är inte det som drar längre.