– Självklart var det grymt att vara tillbaka, men det hade gärna fått sluta på ett annat sätt.
Libk:s lagkapten och landslagsback har gått en kamp mot klockan sen knäoperationen i början av december. Han har tränat stenhårt för att komma tillbaka till slutspelet och skulle egentligen spelat redan i fredags.
– Då åkte jag på en förkylning, därför fick vi vänta ett tag till. Men i morse kändes det mycket bättre och då bestämde vi att köra.
Första bytet var nervöst.
– Ja, jag brukar inte vara så nervös innan match, men nu var jag verkligen det. Man känner sig givetvis lite ringrostig, men det var verkligen en sjuk känsla att gå ut på golvet inför det tryck som publiken skapade.
Och nu är det bara matcher, knappt några träningar?
– Ja, det är skönt (skratt). Fast egentligen skulle jag behöva få några stenhårda pass för att få upp flåset för slutspel, men det kommer nog snart. Jag kör extra kondition och hoppas snart vara ikapp.
Comebacken blev dock av det grymmare slaget. Libk hade det tungt med ett betydligt hetare Mullsjö och det var först i sista perioden som man fick spelet att stämma bättre och lyckades gå ikapp till 5–5 och få till en förlängning.
Där saknade inte Libk lägen, men det var Mullsjö som slog dit segermålet på ett skott som styrdes in i mål. Därmed är kvartsfinalserien kvitterad till 1–1.
– Jag tycker inte att vi är med riktigt från start, vi är inte där i huvudet i dag. Fråga mig inte varför, men i första matchen i fredags täckte vi alla skott, vi sprang som galningar för att hjälpa varandra. Det gjorde vi inte i dag. Men jag tycker ändå att det är starkt att vi lyckas ta oss ikapp och ge oss själva chansen ändå.
Från första till sista sekund var det hett på planen, riktigt hett.
– Det kommer säkert bli ännu värre, ju mer matcherna börjar gälla. Men det är så det ska vara när det är slutspel.
Själv hamnade han i Mullsjös avbytarbås efter en närkamp med en motspelare, då blev det riktigt heta känslor från båda sidor.
– Det blev ett par nyp då faktiskt, både från dem och från mig. Men det bjuder jag på.
Johan Astbrant, tränaren, var rejält besviken efter slutsignalen.
– För dålig attityd från vår sida. Vi offrade oss inte på samma sätt som i fredags och de fick göra alldeles för enkla mål. Vi täcker inte skott, vi tar inte markering, vi är inte närvarande. Fel attityd och fel inställning, då vinner vi inte. Jag trodde vi hade lärt oss det.
1–1 i matcher betyder att den fördel som Libk hade skaffat sig genom att vinna första matchen borta nu är försvunnen.
– Nu är det bäst av fem som gäller och vi vet av tradition att vi är ett riktigt starkt bortalag. Där är jag inte alls orolig.