Slottsskogsvallen, Göteborg. Med jämna mellanrum hörs det rasslande ljudet från spårvagnar som passerar en bit ifrån. På läktaren sitter ett gäng ungdomar, som snart ska sätta igång och träna. Redan innan passet går det att se svettdroppar i deras ansikten. En bit bort tränar Örgrytestjärnan tillika det svenska OS-hoppet, Maja Nilsson.
På kort tid har 21-åringen gått från att verka i det tysta till att bli en av Sveriges hetaste friidrottsstjärnor. Just den här dagen, några veckor före OS, skiner solen så starkt att även journalisterna vid sidan pustar och frustar. Men Maja kämpar på med träningen. Och även om hennes ansikte blir allt rödare och allt fuktigare verkar hon aldrig tappa energin eller viljan.
Inte undra på det, för runt hörnet står den största tävlingen i Maja Nilssons karriär.
Motalatjejen slår sig ner på Slottsskogsvallens läktare efter ett svettigt, men enligt egen utsago ganska lätt pass. Hon börjar berätta om känslorna inför OS och resan dit:
– Målet är att göra det så bra som möjligt. Sedan är det klart att jag i första hand siktar på att gå till final. En final i OS, det vore stort. Jag är ung och ska se och lära lite, men samtidigt vill jag prestera.
Tränaren Yannick Tregaro kommer och sätter sig bredvid Maja Nilsson på läktaren. Han tog över rollen som tränare i juni 2020. Sedan dess har mycket ändrats.
– Jag minns första mötet vi hade då, när vi satt väldigt länge och pratade om allting egentligen. Det var ett bra snack, men då var du i ett helt annat läge, säger han och tittar mot Maja.
Hon slog igenom redan som 17-åring och är fortfarande den svensk som klarat 1,90 i yngst ålder. Men sedan hade Maja Nilsson en lång skadeproblematik, och det var den som gjorde att hennes 2020 såg ut som det gjorde.
Hennes tränare Yannick Tregaro imponeras av resan och inställningen som Maja visat upp under senaste året. Hela juni blev en lång kamp för att klara OS-kvalgränsen. Till slut var det bara en chans kvar. 29 juni, på lag-SM i Halmstad. Då var Maja Nilsson tvungen att klara 1,96 för att ta sig till OS – och gjorde det.
Nu, efter en av de förberedande träningspassen till OS, får Maja Nilsson ett stort leende på läpparna när hon blickar tillbaka.
– Jag har tänkt mycket på det och att allt arbete man har lagt ner är värt det. Nu är jag bara ännu mer taggad på att fortsätta jobba och bli ännu bättre, säger Motalatjejen.
Var du någonsin orolig?
– Jag tänkte hela tiden att jag skulle klara det. När det var två tävlingar kvar hade jag varit nära flera gånger och visste att jag hade kapaciteten. Då var det någon som sa till mig att jag har sex försök, inte två. Det hjälpte mycket.
När Maja tog silver på U23-EM i Estland fick hon problem med knäet. Och det har oroat lite, men enligt både henne själv och Tregaro ska det inte vara några problem.
– Jag kan inte alltid träna lika hårt, men det kommer gå bra, säger Maja Nilsson.
Klockan 02:10 natten mellan onsdag och torsdag är det dags. Då ska Maja göra sitt livs största tävling, hittills.
– Jag är inte nervös än. Det kommer jag nog inte bli heller. Lite nervöstaggad på något sätt kanske. Jag ska passa på att njuta när jag är där. Det är bara OS var fjärde år. Då är det jätteonödigt att slösa bort det på att vara nervös, säger Maja Nilsson.