När Sporten når Maja Nilsson är det torsdag förmiddag i Sverige. I Japan är det sen eftermiddag och Motalatjejen har återvänt till OS-byn efter höjdhoppskvalet. Hon laddar för att se damernas stavhoppsfinal, med bland annat svenskhoppet Angelica Bengtsson.
Men för några timmar tidigare var det Maja Nilsson själv som stod i händelsernas centrum. Damernas höjdhoppskval startade klockan 02.10 svensk tid och pågick i ett par timmar. Efter lång uppladdning var det äntligen dags för OS-debut.
– Jag har längtat så mycket till att gå in i tävlingen, så det har mer varit förväntan och längtan än nervositet. Jag upplevde inte någon nervositet alls där inne egentligen, utan tyckte bara att det var sjukt roligt, berättar Maja Nilsson.
Inledningsvis hade hon inte heller någon anledning att vara nervös. För 21-åringen klarade både 1,82 och 1,86 utan några bekymmer. På 1,90 rev Maja första försöket, men klarade i andra.
Sedan tog hon höjden 1,93 meter i första försöket och plötsligt var en OS-final väldigt nära.
Just då trodde många att Majas insats skulle räcka för en final, men konkurrenterna presterade bra. Till slut behövde hon även klara 1,95, som var den ursprungliga kvalhöjden.
– Jag har varit inställd på att 1,95 har krävts för att gå till final. De har satt kvalgränsen av en anledning. Oftast behövs det inte, men i vissa fall som det här behöver man hoppa så pass högt. Jag visste att jag kunde hoppa 1,95 så det var bara att göra.
Maja Nilsson rev första och andra försöket på 1,95 meter. Det var alltså i ett pressat läge hon klev fram för att göra sitt sista försök på höjden. Då flög hon över ribban med god marginal.
– Jag kommer bara ihåg att jag landade i mattan och såg att ribban låg kvar. "Shit, jag ska hoppa OS-final", tänkte jag. Det var ren och skär lycka, säger Maja Nilsson om hoppet.
Hon har klarat höjden 1,96 tidigare. Det hoppet, på lag-SM i Halmstad, tog henne till OS. Men frågan är om inte det här hoppet var ännu högre.
– Jag tror att det var högre än Halmstad. Jag är i bättre form nu egentligen. Sedan är det svårt att komma ihåg ett hopp som detta. Känslorna efter tar över minnet helt. Man blir överväldigad av alla känslor.
Under säsongen har hon haft en del problem med sitt knä, men nu när det gällde som mest var smärtorna borta.
– Det har funkat väldigt bra senaste veckorna, när vi varit på förlägret i Fukuoka. Det är inget som har stört mig, vilket är jätteskönt.
Trots att tävlingen gick mitt i natten var det många i Sverige och Motala som följde henne. Hon får ett stort leende på läpparna när vi börjar prata om stödet och intresset hemifrån.
– Jag har fått så mycket fina hälsningar och folk som har suttit uppe och kollat. Det betyder allt. Man vet när man är ute på banan att folk sitter hemma. Klockan är två på natten men de sitter och kollar. Jag blir rörd av att tänka på det. Att folk går upp mitt i natten för att kolla på när jag hoppar, det är helt sjukt, säger Maja Nilsson.
Nu får Motalatjejen suga på den här karamellen ett tag, men sedan är det dags att ladda upp för finalen. Den börjar på lördag, klockan 12:35 svensk tid.
– Det känns jättebra så klart. Att hoppa en OS-final är det största man kan vara med om som idrottare. Det ska bli så roligt!