Svartån blänker som en spegel i solskenet. Idylliskt. Visst, men skenet bedrar.
Från gångbron som löper över ån dinglar ett gigantiskt vitt nät. Här ska deltagarna i Hell run sättas på hårt prov. Kim Wall ger sig ut för att visa hur man ”lättast” tar sig från den ena stranden till den andra. Här lär mjölksyran spruta i benen. En och annan kommer säkert tappa greppet och ramla i vattnet.
Den 8 oktober går starten för tredje upplagan av Hell run. Kim är initiativtagare och tävlingsledare och han vet vad han vill.
– Jag ska göra den jobbigaste hinderbanan i Sverige, säger han.
I år ordnar han tre olika lopp. Ett 5 kilometer långt som kort och gott heter ”Sprint” och är öppet för alla födda 2006 och tidigare, ett 14 kilometer ”Super” och ett som är hela 28 kilometer och passande nog heter ”Extreme”.
– Det korta loppet kan nog nästan vem som helst klara. I ”Super” lär såväl de som vill tävla tufft och de som inte är så vana men som vill spendera ett par timmar på att döda sin kropp ställa upp.
2,8 mil då? Njae, där göre sig de otränade icke besvär.
Bröt benen
Kim själv är så gott som proffs i sammanhanget. Han reser land och rike runt och tävlar i de tuffaste loppen. Tough Viking eller Toughest OCR till exempel.
– De värsta jag varit med i är nog 33 kilometer långa Rat race under Dirty weekend i England. Eller Spartan race i Barcelona. Det var 25 kilometer upp och ner i bergen. Där fick jag slita hårt. Nyligen körde jag Toughest i Oslo, då skulle man bland annat hoppa trampolin rakt ner i isvatten.
Är du aldrig rädd?
– Njae. Vid Thoughest i Stockholm skulle vi åka en 15 meter lång rutschkana och flyga ut i vattnet. Jag gillar inte rutschkanor så då hade jag lite ångest, men det var bara att bita ihop, åka och överleva.
Skador?
– Lite så här blir det ju, säger han och visar på ett blodigt sår på ena knäet. För övrigt gäller det att bygga banan smart. För lite sedan var jag med i ett lopp där vattnet under ett av hindren var grundare än vad många visste. Där var det några som bröt benen när de ramlade ner.
Tufft alltså, och tuffare ska det bli. I Mjölby.
Nät över järnvägsbron
Kim bygger alla hinder själv, med hjälp av kompisen Daniel Jonsson som är just snickare och ställningsbyggare till yrket.
Målet är att alla ska utmana sig själva och i alla fall våga prova varje hinder.
– Jag vill att det ska bli ett äventyr utöver det vanliga.
Vad kan deltagarna vänta sig då?
Tja, vad sägs om 75 meter klättring i ett nät över järnvägsbron, tolv meter över vattnet? Eller klättring på 110 hopsatta bildäck som bildar en ytterst instabil bro över Svartån. För att bara nämna några av svårigheterna.
5-kilometersbanan ska bestå av 25-30 hinder. Hur många de längre sträckorna kommer ha vill inte Kim gå ut med.
Varför har det här blivit en så stor sport?
– För att det är det roligaste som finns. Folk gillar lera och äntligen finns det en anledning för vuxna människor att skita ner sig. Sen är det förstås en utmaning utöver det vanliga. Folk reser över hela världen för en bra hinderbana.