- Jag är inte lagkapten varje gång, men det är kul att vara det, säger Paulina till Corren när hon fått sätta sig på bänken och vila en stund.
Hon är lite disträ, har ingen riktig fokus på intervjun. Matchen mellan Maik och Vadstenas tjejer födda 1994 pågår för fullt i Tokarpshallen och det är svårt att slita blicken från spelet.
Vad är viktigast att göra som lagkapten?
- Att peppa de andra och försöka göra så att det går bra för oss.
Det märks att hon tar uppgiften på allvar. Paulina klappar ofta händerna under matchen och försöker få sitt lag att prestera ännu bättre. Under en timeout betonar hon:
- Vi måste jobba mer för varandra!
Vadstenas tjejer är nämligen lite bättre och rycker ifrån i målprotokollet. Lovisa Granman kontrar gång på gång och kommer ensam med Sofia Johansson i Maik:s mål.
Paulina och lagkompisarna försöker. Det testas en massa olika anfallskombinationer, det är Flätan, Mullvaden och Falken - och ibland lyckas det.
Att se ett snyggt anfall rullas upp är lika läckert som att se Martin Boquist panga in mål i handbolls-EM. De svenska stjärnorna i landslaget är mitt uppe i sin viktiga match mot Tyskland, men en det verkar varken föräldrar, ledare eller spelare bry sig om.
Skulle det inte vara roligare att se Sverige mot Tyskland än att spela själv?
Paulina tittar på Correns utsände som om han kom från yttre rymden.
- Nej! Klart att det är roligare att spela.
Vadstena gör ett mål till.
- Vi spelar inte så bra, och Vadstena är väldigt bra.
Det blir förlust, men det gör inte så mycket. Om några dagar är det ny match, och då . . .