Vi träffas utanför hennes hemmaborg – Sporthallen i Linköping. Det är här hon hoppas dunka dit mängder med baljor från sexmeterslinjen i höst och vinter. Redan i våras blev det några matcher med a-laget i allsvenskan efter uppflyttningen från RP:s ungdomslag. Corren har länge tänkt stämma träff med bollsportande Ellinor Fahlstedt som spelar handboll i RP och spelade fotboll med Tinnis. Nu får vi en liten pik direkt när vi möts upp.
– Nu är det ju lite sent kan jag tycka, säger hon och skrattar. Jag är ju inte med i landslaget längre.
Det spelar ingen roll tycker vi. En stor talang kan inte vara oskriven. Och även fast landslaget i fotboll inte längre är aktuellt har det ändå gett något erkänner Ellinor.
– Massor, jag har mycket mer kunskaper. Men även att bara få resa och sådana grejer har varit jättestort. Att få träffa spelare från andra delar av Sverige och se hur de har det och hur de uppfattar grejer och såna småsaker spelar stor roll. När vi har varit borta har det inte bara varit fotboll utan andra föreläsningar som jag haft mycket nytta av. Som kost, träning och psykiskt tänk. Det har gett mig ett försprång till skillnad mot andra, säger hon.
Du var ändå med i landslaget. Hur kan du bara släppa den drömmen nu?
– För att jag har två drömmar, när jag spelat fotboll då är det bara fotboll som gäller. Då har jag bara sett det målet, men målet i handbollen är lite högre. Och handboll är roligare. Det har jag väl egentligen tyckt hela tiden, men jag har inte gett upp fotbollen. Jag har ju tyckt att fotbollen har varit rolig men handbollen har varit min förstasport även om jag inte har erkänt det.
Har du erkänt det nu?
– Ja det har jag väl. Jag har inte spelat fotboll sen jag kom hem från Nordirland med landslaget i höstas. Jag blev skadad också, så jag har fått välja. Jag har jätteproblem med min ländrygg sen oktober.
På Nordirland var det EM-kval 2 med landslaget men Sverige tog sig inte vidare. Det rena 97-laget slogs ihop med 95 och 96 vilket gjorde konkurrensen hårdare. Ellinor som var andremålvakt kände att det blev för tufft för att utmana om en plats. Därför är det nu full satsning på allsvenskan i handboll som gäller. Om inte den där onda ryggen sätter stopp.
– Jag har haft kontakt med lite läkare och sjukgymnaster. Röntgat, varit hos kiropraktor och massör. Nu har jag tagit det lite lugnt för jag är så trött på att inte komma någonstans. Nu efter sommaren ska jag ta tag i det igen och försöka få nya läkare som kollar på mig. Jag har mer eller mindre ont hela tiden. Vissa dagar är det bättre och vissa sämre. Läkarna tror att det är en rejäl överansträngning.
Men att Ellinor skulle ge upp. Nej det skulle aldrig hända.
– Jag har väldigt svårt att sätta gränser. Som nu när jag är skadad har jag svårt att säga nej till saker. Jag vill så mycket hela tiden fast kroppen inte orkar med. Så jag behöver ha någon vid min sida som säger nej Ellinor nu är det bra, nu får du sätta dig ner.
Anledningen till den envisa vinnarskallen grundar sig i drömmen om att bli bäst. Och Ellinor Fahlstedt vet vad som krävs av henne.
– Det krävs skalle absolut. Det spelar ingen roll hur lång eller stark du är, du kanske inte blir bra ändå. Man måste vilja, det tror jag är det största. Om man är jättebra eller sämre spelar inte alltid stor roll utan man måste visa att man vill någonting. Sen krävs det träning men det är mest vilja.
Har du den viljan då?
– Ja, det har jag utan tvekan. Jag har alltid velat någonting med allt jag gör. Viljan tvivlar jag inte ett dugg på. Jag kan göra vad som helst, säger hon.
Ellinors mål först och främst är att få spela i Elitserien. Om det sen blir mer tar hon det då. Nu ligger fullt fokus på RP och efter att spelare lämnat klubben har laget bara två sexmetersspelare. Ellinor räknar med mycket speltid på linjen. En linje hon föredrar framför fotbollsplanen.
– Jag gillar mycket kroppskontakt, fajt och tufft spel, jag känner att det har försvunnit från fotbollen ganska mycket. Nu kan man knappt nudda varandra innan någon lägger sig ner. Jag tycker det är roligt att kämpa och slita i någon annan, säger hon.
Slitigt kommer det bli – speciellt med en rygg som krånglar. Men ska vi tro Ellinor är det bara hennes egen vilja som sätter stopp.