Handboll som bäst i solen

Vi möts av precis det som RP-kollot utger sig för att vara: Lek, gemenskap och handboll. Allt på en gång.

Gräset vid Ånestadsskolan är fullproppade av barn med spring i benen och leenden på läpparna. Här och var står några ledare och instruerar till barnens glädje.

– Det är tydligt när de tycker att det är kul och när de blir uttråkade, menar en av ledarna, Moa Kölevik, som själv spelar handboll i RP:s a-flicktrupp.

– Därför är det en nyttig erfarenhet att jobba med barn på det här sättet. Både lärorikt och kul. Det krävs att man tar ansvar.

Det går inte heller att ta miste på deltagarnas lycka över att få vara med. Med tanke på att handboll i första hand är en vintersport är de lyckliga över att få utöva sporten överhuvudtaget.

Även nu på sommaren.

– Annars sitter man bara hemma. Det är fortfarande så kul att köra handboll. Man saknar det när säsongen tar slut, säger Olle, 12 år, som har varit med på RP:s handbollskollo nästan varje gång de senaste åren.

11-åriga Matilda håller med:

– Ja, det är tråkigt att bara sitta hemma på sommaren. Här blir det mycket handboll och man får vara med sina kompisar, jag känner några från mitt lag som också är med. Man skaffar nya kompisar också! säger hon.

Kollot pågår under två veckor, uppdelat så att varje deltagare är med i en av veckorna. Totalt samlas då runt 140 barn i åldrarna sju till tolv år för att umgås och göra olika aktiviteter. Det är nämligen inte bara handboll på schemat.

– Alla leker, äter, badar och äter glass ihop, säger Moa.

Glassen kommer som avslutning på veckan, efter att barnen har spelat en turnering där åldrarna blandas och alla möter alla.

– Det ska bli gott, säger Alice, 8 år, och syftar på glassen.

– Och maten är så god här! inflikar Olle. Om det är som förra veckan ska vi få kyckling idag. Och nån dag blir det köttfärssås, det vet jag.

Men någon måste ordna det också, så vad vore man utan sina ungdomsledare?

Moa Kölevik var själv med på handbollsveckan några gånger när hon hade åldern inne. Därför vet hon nu hur det ska gå till, men utifrån ett annat perspektiv.

– Jag minns själv att jag tyckte det var väldigt roligt.

– Nu är det kontakten med barnen och att få jobba med dem som är det roliga. Sen är det ju alltid kul med handboll, säger Moa.

Tröttar barnen ut dig?

– En aning, men man vänjer sig också.

Hon rekommenderar andra föräldrar och barn att söka sig till kollot till kommande år. Det bästa av allt?

– Alla får vara med. Man behöver inte spela i RP eller i någon klubb alls.