Nu har hon nyligen fyllt 27.
Fortfarande utan egna barn, men med en karriär som välbetald handbollsstjärna i danska Ålborg.
Och bra ska bli ännu bättre.
- Jag vill bli bäst i världen på min position. Livet vore futtigt utan drömmar och för inspirationen är det viktigt att hela tiden sätta upp nya mål. Det känns som jag uppnått det mesta, men inte vunnit något stort än
- Det är klart att det finns andra saker i livet och det är klart att jag också vill bli mamma någon gång. Som alla andra vill jag hitta det som gör en lycklig. Det är kul att längta till något. Tills vidare lånar jag de barn jag kommer åt, säger Matilda Boson.
Hon skrattar.
Man ska inte prata om damers ålder, men det känns som om Linköpingstjejen varit med ganska länge nu.
Född och uppväxt i Malmslätt, spelade liksom bästa kompisen Sara Eriksson i RP innan det via Skövde blev en flytt till Danmark.
Först till Köpenhamn, nu sedan några år i Ålborg.
Intresset är stort.
I Danmark finns handboll och herrhandboll, vilket onekligen säger en del om situationen.
Nu har hon ett år kvar på kontraktet, men det skulle inte förvåna om det blir en fortsättning på andra sidan sundet. Svenskkolonin Ålborg - där Boson fått sällskap av landslagskompisar som Madeleine Grundström, Linnea Torstensson, Teresa Utkovic och Frida Toveby - har gått bra under hösten och har en slutspelsplats inom räckhåll.
Matilda tar en klunk te, lutar sig tillbaka i soffan och säger:
- Jag tänker ganska mycket på framtiden och vill att livet efter handbollen ska bli lika fantastiskt. Det är många som får det tufft när ens roll plötsligt försvinner. Jag vill inte gå i två år och vara förvirrad.
- Jag gillar ledarskap, organisation och psykologi. Idrotten och yrkeslivet påminner mycket om varandra.
- Tjejer behöver ofta stöttning. Om du är tio år och bor i Hjulsbro eller Malmslätt är det inte så lätt att veta att du kan bli handbollsproffs. Jag visste det inte. Allt är möjligt. Killar vet det, men ofta inte tjejer.
För lite drygt två år sedan träffades vi på samma fik i centrala Linköping.
Handbollsstjärnan är som vanligt.
En känslomänniska som skrattar mycket, pratar ännu mer och tycker att det mesta är kul.
Som när jag, med några måna- ders distans, ber henne berätta om OS-äventyret i Peking i somras.
- Jag förstod att det skulle vara stort, men det känns som det bara blir häftigare ju längre tiden går. Att det byggs upp en liten by där alla umgås över gränserna.
- I Sverigehuset bodde Thomas Johansson, Sanna Kallur, Carolina Klüft. . . och Matilda Boson.
- När du går omkring i OS-byn dyker plötsligt en massa stjärnor upp. Först ser du någon liten gymnast och du tänker att "borde inte du vara hemma hos mamma och pappa?". Sedan kommer en basketlirare som är två och en halv meter lång. Det var så coolt. Jag låtsades att jag kände allihop.
Det blev en åttondeplats till slut.
- Ja, bara att ta oss vidare från gruppen kostade en massa energi. Sen orkade vi inte riktigt.
Och sen kom EM. Där var det många som hade hoppats på mer.
- Vi också. Men man ska komma ihåg att vi gjort en fantastisk resa. Från världens sämsta lag till något betydligt bättre. Vi har precis kommit till toppen, säger Matilda Boson, som själv missade den sista matchen på grund av en sträckning i ena låret.
2009?
- Det vore kul att få uppleva ett VM också. Det har jag kvar. Det känns som gjort ett OS och tusen EM, men inget VM. Men det blir tufft att slå ut Montenegro i kvalet.
Men livet är inte bara handboll. Boson jobbar runt tio timmar i veckan på en it-firma för att skaffa sig erfarenhet och få något annat att tänka på. Det är viktigt att utvecklas på fler områden.
- Handbollen känns roligare än någonsin och det är möjligt att jag kommer att spela när jag är 35 också. Det där är så svårt att svara på. Jag vet inte.
Elitserien?
- Nja, man ska aldrig säga aldrig, men det har jag mycket svårt att tro.
Tränare?
- Samma sak där. Det är kul att spela, kämpa och vinna . . . men så roligt är det inte med själva spelet.
Något nyårslöfte?
- Jag brukar inte avge några sådana. Jag kan inte hålla dem ändå.
Det är inte alltid det blir som man tänkt sig.