Det var dagen efter kvällen före. Skurus damer tog SM-guld i handboll efter jättedrama mot H65 Höör – och tränaren Magnus Oscarsson Söder jublade med guldhatt på. Lite skillnad mot känslorna för ett år sedan när han rasade ur allsvenskan med Linköpingslaget RP.
Bilden av hur snabbt idrottslivet kan svänga blir inte mycket tydligare än så.
– Målet var att ta guld, men det var inte så många som tippade oss som vinnare. Det är tvära kast i den här branschen. Ena året åker man ur allsvenskan och nästa år tar man SM-guld. Det kan gå fort. Verkligen, säger 42-åringen.
Han är hes och har inte mycket röst kvar, men det går förstås att leva med. Faktum är att han efter avklarad corona tog sig mer eller mindre direkt från sjuksängen till tredje SM-finalen. Men det gick bra det också och trots att inte vägen varit spikrak behövde bara tränaren ett år för att forma ett mästarlag.
Han nämner själv de två tuffa åren i RP som enormt viktiga att ha med sig i sin egen erfarenhetsbank.
Han säger:
– När jag klev in i de här matcherna med mycket press tänkte jag tillbaka på det jag upplevde under första RP-året när vi kvalade kvar. Att ha varit där och spelat extremt viktiga matcher med massor på spel hade jag mycket nytta av nu.
– Jag hade inte stått i ett slutspel som huvudtränare tidigare, men hade ändå något att relatera till och kunde hantera det på ett liknande sätt för att gå vinnande ur matcherna. Det har av olika anledningar varit ett långt utdraget slutspel och det känns som om man levt med tung press i flera månader, säger Magnus Oscarsson Söder.
Han erkänner att han blev förvånad när Skuru frågade om han ville ta över.
– Ja, det hade jag inte trott. Det fanns säkert en lista och jag tror inte att jag stod högst upp på den. Men det kändes självklart att säga ja. Nästan som en skänk från ovan. Jag var nog inställd på att lägga av annars, säger guldtränaren som har ett år kvar på kontraktet med Nackaklubben.
Med i mästarlaget finns Motalatjejen Hanna Cleve, som också spelat i RP:
– Det är så jävla skönt. En helt otrolig känsla. Det har varit corona och skador, men alla i vårt lag har varit med och bidragit till det här. Jag är så glad så jag vet inte var ska ta vägen. Det här hade jag inte kunnat drömma om när jag spelade i MHK:s damlag. Att man skulle vinna SM-guld som 26-åring, det är helt sjukt, säger hon.