Kort blont hår, sportig och med ett barns kropp. När RP:s Ida Sandell var yngre spelade hon både fotboll och handboll och fick höra att hon såg ut som en kille på fotbollsplanen. Det var framförallt under en fotbollscup i Lambohov som det blev extra påtagligt för henne.
– Jag kommer ihåg att folk skrek från sidan av planen att vi hade en kille med i laget. Jag fattade först inte att de var mig de syftade på och att jag såg ut som en kille. Jag var ju tio år. Jag blev så himla ledsen efter matchen och alla försökte vända det till att jag skulle ta det positivt eftersom folk tyckte jag var duktig och att jag spelade som en kille, berättar Sandell.
Hon menar också att samhället har förändrats och mognat sedan hon var tio år.
– Det fanns inget genustänk då och det var väl inte så vanligt att tjejer hade kort hår. Nu får man se ut som man vill och sociala medier har öppnat upp ett fönster för olika stilar på ett annat sätt, säger Sandell.
Ida växte upp och håret växte ut. Sportigheten i henne fanns dock fortfarande kvar. Hon slutade tidigt med fotbollen och satsade istället fullt ut på handbollen. Framgångarna med RP tog henne till slut allsvenska Helsingborg efter studenten, en stad som är ett riktigt handbollsmecka.
– Det var läskigt, viktigt och samtidigt väldigt givande. Jag tar med mig mycket av handbollen där ifrån eftersom det är en helt annan handbollskultur där. I Skåne lever och andas man handboll. Det var väldigt seriöst och ett annat läge i föreningen där jämfört med i Linköping, säger Sandell och fortsätter:
– Men sedan tar jag med mig mycket av hur jag utvecklades som person. Den Ida som flyttade ner dit kom inte hem igen. Allt med värderingar, vad man vill och relationer. Jag blev vuxen där nere och känner mig väldigt trygg i mig själv nu.
På grund av mycket skador stoppades framfarten i Helsingborg och hon flyttade hem till Linköping. Hon valde också att avsluta sina studier hon påbörjat på hemmaplan.
– Jag drog bakre korsband och menisk i vänster knä våren 2017 och kom tillbaka i december. I augusti 2018 pajade jag menisken i andra knät. Jag hade sagt innan att om jag drar på mig en till knäskada så skiter jag i det. Jag var så trött på att alltid ha ont och alltid få köra rehab. Jag är skadebenägen och är redan ett vrak med trasiga fotleder och axlar, förklarar Sandell och fortsätter:
– När det kom fram att knät var trasigt så var jag väldigt less på det. Bara att tänka på en handbollshall gjorde att jag ville spy på det.
Efter att hon börjad få bukt på skadorna blev det dock en comeback i RP. Nu är hon en av spelarna som varit ledande och lyft laget ordentligt med sin rutin under säsongen.
– Jag var nog tvungen att vara borta från handbollen för att hitta tillbaka till glädjen igen, säger hon och ler.
Hur framtiden ser ut är dock oklart. Med studier, jobb och ett privatliv som hon också vill lägga tid på kan det bli så att hon lägger handbollsskorna på hyllan.
– Jag är osäker. Jag vill inte säga att jag inte har tid då jag kan ta mig tid för handbollen. Men jag är sådan som person att jag inte kan göra någonting halvdant. Om jag ska spela handboll ska jag göra det ordentligt, förklarar hon.
Dock öppnar hon upp för att fortsätta som tränare.
– Även om jag inte spelar handboll kommer jag inte lämna RP, säger hon och ler.