Det infinner sig en viss rutin hos handbollspendlarna som samlas vid Klinga.
Tränaren Johnny Johansson planerar passet när han kör. Kim Pettersson går ned i viloläge efter jobbet eller gör som de Oscar Johansson och Petter Wåhlin – drar på musik i lurarna.
Målet är Mantorp som kanske är mest känt för travbanan. Men i handbollskretsar är ”Klämman” (Klämmetorpshallen) välkänd som arenan där klubben med små medel lyckas spela på hög nivå i skuggan av länets största klubb, RP.
En nivå över Norrköpingshandbollen som brottas med strecken i tvåan.
I fjol kvalade Mantorp för allsvenskan.
– Målsättningen är inte lägre i år. Vi ska vara med i toppen. Truppen är bredare än i fjol, säger Norrköpingstränaren Johnny Johansson som är inne på sitt andra pendlarår längs med E 4:an mellan hemstaden och Mantorp.
Runt 1500 mil blir det på en säsong. En resa som blir lättare som den här efter helgens seger mot Brännan. Bortamatchen i Härnösand innebar 60 mil enkel resa. Men den bjöd på en entusiastisk hemmapublik på drygt 600 uppe i norr.
Den tidigare spanske förbundskaptenen Munolo Cadenas som var på besök på handbollsgymnasiet levererade matchbollen. Det var lokal handbollsfest.
Extra ofint att åka hem med en uddamålsseger, 25–24, för Mantorpsspelarna.
– Årets längsta bortamatch men det blev en skön resa hem i alla fall. Det blev lite onödigt spännande på slutet i matchen då vi ledde ganska stort. Men vi lyckades hålla undan, berättar Petter Wåhlin.
Precis som pendlarkompisarna är han fostrad i Norrköpings HK. Petter spelade för två år sedan i allsvenska Tyresö men det gick trögt att få ihop satsningen med jobb, boende i var sin ände av huvudstaden.
– Det var jobbigt socialt med familj och flickvän. Att inte ha tid med något liv vid sidan om. Inför förra säsongen flyttade jag hem till Norrköping och spelade fyra, fem matcher med NHK. Men det var inget riktigt sug så jag tröttnade. Egentligen var det nog redan innan, uppe i Tyresö som det blev så, berättar Petter.
Tränaren Johnny Johansson dök upp vid rätt tillfälle i somras och fick den genombrottssäkre niometersspelaren i bilen till Mantorp.
Det blev rätt nivå för Petter.
– Känns jättebra nu. Det är sköna grabbar i Mantorp, en skön klubb. Nu tränar vi och åker runt fem på eftermiddagarna. Då hinner man jobba då vi kör tre dagar i veckan, säger Wåhlin.
Att handbollen och klubben NHK som fostrat många talanger inte riktigt kan få ut det på seniornivå beklagar han.
– Det skulle vara kul om vi hade ett lag. Men det är svårt med konkurrensen från andra idrotter. Många flyttar härifrån, många pendlar från stan som vi, säger han före dagens avresa till Mantorp.