USA har de bästa spelarna.
Men man ska inte titta för mycket på världsrankingen.
Det är bättre att se på banan.
I egenskap av hemmalag har Europa-laget rätt att välja hur banan ska spelas, och då var valet lätt:
En förlängd bana med en nedklippt ruff passar det långtslående Europa-laget bäst.
Till slut stannade banlängden på över 6 000 meter - vilket är den längsta i Solheim cup-historien.
Är banan lång? Det har jag inte tänkt på, ljuger kaptenen Helen Alfredsson och ler brett.
Alfredsson har haft mycket att säga till om. Det är hon och Europatour-ledningen som har styrt längd och utformning.
Jag gjorde banan lång eftersom den inte går att göra längre, bara kortare. Och visst är det så att det kan vara en fördel för oss.
Amerikanskorna var knappast chockade när de kom till Halmstads GK.
I kombination med vinden, det eventuella regnandet och längden blir det en rejäl utmaning för dem.
Banan är lång, och jag tror jag vet varför. Det är en fördel för dem, men tänk på att det är matchspel. Vi får slå först och lägger oss nära hål, då blir det mer tryck på dem, säger Paula Creamer och får medhåll av majorvinnaren Morgan Pressel.
Inte ens med lite fantasi skulle man kunna kalla oss för de mest långtslående spelarna, men vi är bra på att slå rakt. Banan är inte bred och med tanke på hur lång den är så måste du slå rakt från tee, säger Pressel.
I vissa fall kan man fråga sig om inte banan är f ö r lång.
Det femte hålet är 533 meter långt och de två greenbunkrarna hindrar även de allra mest långtslående spelarna att försöka nå green på två slag.
Amerikanskan Cristie Kerr, lagets senaste majorvinnare:
Det kommer inte att bli någon birdiefest där ute, vi kommer inte kunna spela in med en wedge på alla hål. Banan är längre än många av de banor vi spelar på hemma i USA, men den är i bra skick och är riktigt rolig att spela. Men det är inget som vi inte kan klara av, vi ser fram emot det.