Beslutet var taget om att en idrottshall anpassad för truppgymnastik och parasport skulle byggas i anslutning till Vasahallen vid Berzeliusskolan. För första gången på länge var utövarna hos Nikegymnasterna i Linköping hoppfulla inför framtiden. Det första spadtaget togs i september 2018 och flera av dem var på plats för att se på.
Men sen hände ingenting.
– Jag var där och var glad över att vi äntligen skulle få en ordentlig hall precis som de flesta andra städerna har. Vi har varit i mindre städer som Ystad och Katrineholm för träningar och tävlingar. Och där finns det bra hallar. Linköping är ändå stort och så har vi det så som vi har det, säger den 15-åriga Nikegymnasten Linnea Ängshammar och suckar.
Bygget av hallen har stått stilla på grund av att grannar överklagat både bygget och att deras överklaganden avslagits. Nu ligger ärendet hos den sista instansen, Mark- och miljööverdomstolen, som planerar att hålla föredragning i målet den 3 juni. De äldre gymnasterna som är i 15–16-årsåldern i föreningen har haft som målsättning att ta steget från USM- till JSM-nivå, men på grund av att hallbygget skjutits upp finns inte förutsättningarna för att bedriva den träningsverksamhet som krävs.
– De andra lagen har bättre förutsättningar och bättre hallar. De kan träna på ett helt annat sätt och klarar därför av svårare volter än oss, säger Nikegymnasten Agnes Thörnblad.
– Även om vi skulle få de förutsättningarna som krävs till JSM nu så har vi ändå inte kunnat träna tillräckligt länge, fyller Linnea Ängshammar i.
Nikegymnasternas tränare Lina och Sara Andersson har länge kämpat med att få ihop så bra träningar som möjligt för sina gymnaster. Det mest akuta för truppen är tillgång till gymnastikvåder, specifika tunnmattor som rullas ut på 14 gånger 16 meter. Dessa behövs för att kunna göra det obligatoriska momenten som finns för fristående på en högre nivå.
– De yngre gymnasterna kan träna på hårt golv. Men på SM-nivån måste träningen ske på våder. Det är för att det är så pass svåra grejer så att skaderisken är högre, berättar Sara.
– Man får helt enkelt inte köra dessa moment på hårt golv, fyller Lina i bestämt.
På grund av detta får gymnasterna dela upp sitt fristående eftersom de inte har dessa våder som krävs för att på ett säkert sätt köra ett helt program.
– Första gången vi kör ett helt program blir när vi kommer ut på tävling. I år har tävlingarna varit digitalt och vi har kunnat sitta och se de andra föreningarnas hallar. Det blir väldigt tydligt vilka möjligheter de andra föreningarna runt om i Sverige har. Vi har istället fått åka till Huskvarna för att kunna spela in den ena grenen och till Mantorp för att spela in de andra grenarna, berättar Sara.
Det näst mest akuta är behovet av ett tumblinggolv som antingen kan sänkas ner från taket eller som kan vara stationärt på en specifik plats.
– Vi måste bygga ihop vårt tumblinggolv inför varje träning vilket sliter enormt på utrustningen. Våra yngre gymnaster, som är i tioårsåldern, måste också hjälpa till med att bygga ihop dessa. Det känns inte optimalt att de ska behöva bära fram utrustning som väger lika mycket som dem själva, säger Sara och suckar.
– Fram- och bortplockning gör också att en halvtimme av träningstiden försvinner, säger Lina.
Utöver problematiken med att viss utrustning inte finns är att den utrustningen som gör det är gammal eller trasig.
– Hälften av redskapen i T1-hallen hålls ihop med silvertejp. Det ser riktigt illa ut, säger Sara och suckar tungt igen.
I nuläget tejpar gymnasterna ihop tunna mattor för att ändå kunna träna på en viss del av momenten. Det har dock hänt olyckor där utövare har ramlat och brutit handen på grund av att mattorna glidit isär.
– Vi har helt tappat hoppet om den här nya hallen och det känns fruktansvärt. Gymnasterna har sett fram emot det här så mycket och det känns som någon drar undan mattan för oss igen, säger Sara och fortsätter:
– Vi måste få bli sedda någon gång. Vi måste få tillgång till det vi behöver. Det finns hallar men inte en enda kan truppgymnastiken få lite rum i. Det vi behöver är att inte få behöva bygga ihop redskap inför varje träning, att ha rätt ansatsmöjligheter och rätt utrustning för att kunna träna som vi tävlar.