Nikegymnasternas ordförande Caréne Jänkälä, föreningskonsulenten Emmy Karlsson och styrelseledamoten Klas Nyström
Med bakgrund av att Nikegymnasterna hört av sig och bjudit in oss till ett samtal om deras triumfer och eviga dilemma med hall– och tidsbrist, så blir en nyhet från Riksidrottsförbundet extra intressant. RF skriver att nära hälften (43 procent) av föreningar i storstadsmiljö har brist på tider och idrottsytor. Problemet är störst för idrotterna med stor barn- och ungdomsverksamhet och en konsekvens är att föreningarna behöver säga nej till nya medlemmar.
När vi träffar Nikegymnasternas ordförande Caréne Jänkälä, föreningskonsulent Emmy Karlsson och styrelseledamot Klas Nyström så är det för att de vill rikta kritik mot att kommunen inte satsar tillräckligt på gymnastiken.
– Med cirka 3 000 gymnaster i Linköping tycker vi att det borde vara högre prioriterat, säger Klas, som bekräftar att föreningen inte kan ta emot alla som vill vara med.
Caréne Jänkälä beskriver också att det är svårt att behålla de allra bästa gymnasterna.
– Vi tappar både bredd och spets. De bättre gymnasterna kan inte träna i den här hallen (T1), vilket gör att de slutar eller flyttar till en större förening.
För den frekventa Corren-läsaren eller gymnastikintresserade är det ingen nyhet att Nikegymnasterna vuxit ur klassiska T1-hallen i Linköping. När vi går in i ett konferensrum i hallen pekar styrelseledamoten Klas Nyström på ett tidningsurklipp från 2011 med rubriken "Trångbodda gymnaster drömmer om en större hall".
Det stora problemet med T1-hallen är förutom trångboddheten, då som nu, att gymnasterna inte har möjlighet att träna på golv och redskap som är standard i tävlingssammanhang. När vi pratar med artistiska gymnasten Liv Winterqvist, 13, samt truppgymnasterna Agnes Thörnblad, 17, och Rebecka Wikström, 18, beskriver de att förutsättningarna skapar en känsla av att vara underdog.
– Vi har alltid känt så, på alla tävlingar. Här kommer vi från Linköping, som inte har någon bra hall, med rätt redskap. Och så ska vi ut och tävla på nya redskap. Hur skulle vi kunna vinna över några som kan träna med de förutsättningarna, säger Rebecka Wikström.
Trots det så är det inte sällan som Nikegymnasterna står för häftiga prestationer och vinner medaljer. Med Liv, Agnes och Rebecka som exempel så har alla tre hunnit vara med i USM och SM under året.
Övre raden fr vänster: Rebecka Wikström, Agnes Törnblad, Ellen Jänkälä, Agnes Härkegård, Emma Bellinger, Cornelia Willerö, Maria Klaff, Malva Näslund, Ida Lindstedt, Melissa Gorgis, Althaea Susskind, Maja Rebel. Nedre raden fr Vänster: Filippa Andersson, Kajsa Wärnelius, Linnea Raschperger, Emely Klaff, Majken Jakobsen, Liv Winterqvist, Filippa Linnebäck, Alba Strandlund, Vega Odheim Betner
När det stod klart att nya Vasahallen skulle byggas och anpassas för truppgymnastik, så var det ett glädjebesked. Men i dag liknar Vasahallen mer en ljusglimt, som inte lyckas lysa upp ett helt rum. Nikegymnasterna menar helt enkelt att Vasahallen inte kommer att räcka till för att fylla Linköpingsgymnasternas behov.
Emmy Karlsson säger:
– Problemet bli att under de åren som har gått så har vi vuxit ur den anläggningen som är tänkt. Även om vi skulle få alla tider, motsvarande de vi har i Bergahallen, så räcker inte det, vi är så pass många. Vi kommer behöva ännu fler tider.
Klas Nyström:
– Vi tycker att man behöver fundera på en ren gymnastikhall.
Vad är vägen framåt tycker ni?
– Det måste helt enkelt ske någonting lite mer konkret. 2011 gnällde vi om samma sak. Vi har pratat med politiker och de säger att Vasahallen kommer. Men vi märker redan nu att vi behöver mer. Vi måste få ett konkret bud på vad de (kommunen) kan hjälpa oss med och så försöker vi styra upp resten själva. Men vi kan inte bygga en hall från grunden, det pallar vi inte som ideell förening. Vi behöver stöd, säger Klas.