Agnes Arvidsson under cancerbehandlingen som barn.
Att Agnes Arvidsson skulle kunna fira sin 20-årsdag och bli europamästare truppgymnastik i början på december var inte självklart. Som barn diagnostiserades hon med akut lymfatisk leukemi. Dryga två år präglades med ständiga besök vid sjukhuset, behandling och cellgifter.
– Jag har några minnesbilder. Allt ifrån att jag ligger på mitt rum och så kommer en clown in till att jag kollar på film. Jag minns små saker, men det kan ju vara saker jag drömt eller fått återberättat, säger Agnes Arvidsson.
Hon blev klar med behandlingen mot leukemin som fyraåring, men genom uppväxten var det många återbesök på sjukhuset för kontroller och blodprov. Återbesöken fortsatte tills Agnes fyllde 18. Då blev hon helt friskförklarad.
– Det låter så klyschigt, men jag tror att det byggt mycket av den jag är. Trots att jag inte kommer ihåg så mycket.
Vi sitter på en stor madrass i T1-hallen. Här har Agnes Arvidsson spenderat otaliga timmar under uppväxten med att stå på händer, öva på volter och göra koreografi.
– Det finns ett ord som heter gympabubblan och det handlar om lagkänslan. Mina framgångar gynnar laget och en lagkompis framgångar gynnar mig. Det blir en sån lagkänsla att det knappt går att beskriva. Det är det som alltid har och kommer vara roligast med gymnastiken.
När Agnes var 15 år tog hon det stora beslutet att flytta till Stockholm för att kunna elitsatsa på gymnastiken. Detta efter att hennes egen utvecklingskurva pekat för högt för att vara kvar i Linköping, Nikegymnasterna och T1-hallen.
– Till slut hade tränarna i inte licenser för volterna jag ville göra. Det krockade lite. Det fanns inte riktigt rätt förutsättningar. Det var liksom att antingen så flyttar jag till Stockholm och satsar, eller så stannar jag och kör bara för att det är kul.
Agnes Arvidsson, 20, tävlar för Brommagymnasterna, men började i Nikegymnasterna i Linköping.
Hon började plugga på Stockholms idrottsgymnasium och tävla för Brommagymnasterna. Det ledde snabbt till en plats i juniorlandslaget och sedan i seniorlandslaget. Efter att EM i truppgymnastik sköts upp, som konsekvens av pandemin, så kunde mästerskapet genomföras i Portugal i början av december. Då upprepade svenska landslaget bedriften från 2018 och blev europamästare, den här gången med Agnes i laget. EM-guld är det största som går att vinna som truppgymnast.
– Man är ju jättenervös. För jag vet att om jag skulle ramla så skulle det kunna vara anledningen till att vi inte vinner. Alla ögon är på en själv. Det är både den bästa och värsta känslan.
Utöver guldet valdes hon även in i mästerskapets All-star team.
– Jag gjorde en volt (utsträckt bakåtvolt med skruv i första och andra volten) i som inte jättemånga gör på tävling. Jag tror det var därför.
Nästa år har hon och klubben Brommagymnasterna målet att vinna SM-guld.
– Jag har aldrig vunnit det, säger Agnes som är halvvägs på sjuksköterskeprogrammet i Stockholm.
– Jag har nästan alltid känt att jag vill jobba inom vården. När jag var liten tänkte jag att jag ville bli cancerläkare och rädda världen. Det insåg jag att jag kanske inte skulle bli. Då var sjuksköterska ett bra steg, säger Agnes Arvidsson.
Och utvecklar hur hon formats av sin speciella uppväxt:
– Jag är så tacksam för mycket grejer, lite omedvetet. För jag vet, innerst inne, hur nära det var att jag kanske inte skulle sitta här just nu eller kunnat göra alla resor jag gjort.