– Jag har inget mål som att rida OS i Tokyo, eller så, utan rider bara för att det är roligt.
Vi har setts många gånger. På tävling, på träning, eller när jag hälsat på för att prata med hans sambo Nina Lilja eller svärmor Sissi Lilja på familjens ridanläggning i Gottlösa. Men den här gången har jag kommit för hans skull.
– Kom klockan tio, för då är det fika, sa han när jag ringde.
Jag är där fem över. Wienerbröd dagen till ära och vi är sju vid bordet, åtta när Sissi anländer.
"Det är alltid mycket folk här vid fikat", får jag veta.
För det är en mycket aktiv ridanläggning. Folk kommer och går. Någon ska träna för Sissi eller Nina. Ibland är en hel grupp på besök.
Strax är det bara Mateusz och jag kvar.
Han berättar om sin bakgrund. Hur han lärde sig rida på Botkyrka ridklubb dit han följde sin sex år äldre syster Gola.
– Som liten ville jag inte tävla. Man fick tvinga mig. Och så vann jag klubbmästerskapet. Min syster red fälttävlan och jag började med det för att jag kände tillhörighet.
Var du bra som ung?– Som 21-åring blev jag nominerad att rida EM för young rider, men jag hade också problem med reumatism och tvingades till ett nio månader långt uppehåll. Så det blev inget EM.
I perioder har han fortsatt ha sjukdomsproblem, men de senaste åren har kroppen fungerat bra. Tävlingsmässigt hade han sin hittills bästa säsong i fjol då det mesta gick hans väg. Av åtta starter (inklusive klubbmästerskap) var han placerad i sex. Han vann Botkyrkas CNC*, genomförde Strömsholms CIC* med fint resultat och ingick i Mantorpsryttarnas segrande team vid lag-SM. Och fick pris på Östergötlands ridgala som årets fälttävlansryttare.
– Det gick jättebra hela säsongen och det är första gången som en tävlingssäsong gått ihop sig ekonomiskt för mig.
Bakom framgångarna ligger förstås en massa träning, också. Nötning av detaljer. Noggrannhet. Disciplin.
– Varje dag när jag rider är det också någon som tittar, oftast Nina eller Sissi, och då skärper man till sig och rider alltid ambitiöst och seriöst. Jag ske heller inte sticka under stol med att vi har det otroligt väl förspänt här med fina ridhus, hagar, stallar, och terrängbana i närheten.
Mateusz har bara en egen häst, 15-åriga Amazing Grace och man kan ju undra varför han inte har en reservhäst.
– Jag har inte tid med fler hästar eftersom jag har ett civilt jobb. Utanför ridsporten. Ett jobb som innebär en massa resor. Förra året hade jag 110 flygresedagar till Norge. .
Han arbetar tre mycket långa dagar i veckan som teknisk chef på ett norskt kortföretag, vilket för med sig resor till Oslo och Bergen. Med tanke på det räcker en häst gott och väl.
– Inte heller har jag något mål att rida OS i Tokyo, eller så. Jag har inte ens behov att ha sådana mål. Vi skulle kanske kunna starta i trestjärnig klass, men jag rider bara för att det är roligt och vill känna mig säker på den nivå jag rider. Ju svårare klass, desto större risker. Fälttävlan är farligt.
Mateusz skrattar till och säger:
– Skönt att vara vuxen och ha kommit till insikt.
Amazing Grace, eller Grisen som stoet kallas, är en mycket egensinnig häst. Inte så lätt att handskas med och inte lätt att ha i hagen med andra hästar. Det går inte. Hon har en hage för sig själv. Bitas kan hon också.
– Och så fort vi tar in tävlingsskåpet med alla tävlingsgrejer i stallet får hon panik.
Men springa kan hon. Och hoppa.
Vilken är hennes bästa gren?– Egentligen är hon väl bäst i terrängen, men har blivit allt bättre i dressyr. Och det är ju bra eftersom man inte vinner någon fälttävlan på att vara dålig i dressyr.
Då passar det förstås bra att sambon Nina är en av länets bästa dressyrryttare och kan lära såväl Mateusz som "Grisen" ett och annat.
Du är väl alltid med när Nina tävlar, eller?– Ja, jag har svart bälte i att köra lastbil.
Hur möttes ni?– Nina hade en häst till salu och ville att jag skulle komma och titta på den. Card, som sen blev ridskolehäst i Motala.
Vad gör du om fem år?– Hm. Tävlar väl fälttävlan fortfarande, utvecklar anläggningen. Den är jättebra redan nu, men det finns väl alltid något man kan förbättra eller lägga till. Bygga.
Och i år?– Jag satsar på att rida de internationella tävlingar som finns i Sverige och vill gärna följa upp det lag-SM-guld som vi tog med Mantorpsryttarna förra året.
En passande uppgift eftersom lag-SM avgörs på föreningens hemmabana i Östra Tollstad.