ÖIS besegrade IFK inför nästan 38 000 på Ullevi

Det var första gången sedan sista finalmatchen 1985 som Örgryte vann när laget hade hemmaplan i ett derby mot IFK - också den gången inför storpublik, 38 563 personer.

Och det var första gången sedan 1998 som öisarna vann mot de blåvita i allsvenskan.

Vi har jobbat ihop till det här i många år.

Jag tänker INTE be om ursäkt, sade Örgryte-tränaren Erik Hamrén och rättade till slipsen.

Möjligen hade han umgåtts med tanken att göra något åt det hållet.

För när bollen gick stolpe in för ÖIS, gick den minst sagt stolpe eller ribba ut för IFK.

IFK Göteborg hade tre ribbträffar och en stolpträff och tittar man på statistiken efter matchen så hade den en klar blåvit kantring.

IFK hade störst bollinnehav, flest skott, flest skott på mål, flest skott i målställningen, flest frisparkar, flest hörnor och minst varningar, nämligen inga alls.

Men det var det rödblå lirarlaget som tog hem trepoängaren, gick upp i allsvensk topp och fortfarande är obesegrat i årets serie.

Vi hade en hel del flyt, visst, sade Erik Hamrén, men ingen kan ta ifrån mig känslan nu.

Jag är otroligt glad.

Framför allt kanske för att Örgryte bröt den blåvita dominansen, vilket var ännu en bastion att fälla i år.

Ja, vi vann ju på Söderstadion och vi vann på Malmö stadion. Det här var ännu ett trendbrott, sade Öis-tränaren.

Det var Joachim Karlsson som i 28:e minuten gav Örgryte ledningen med ett vänsterskott med knapp styrfart.

Men bollen tog i stolpen och gick in.

Tio minuter in på andra halvlek prickade Patrik Fredholm nästan stolpen, i alla fall strax innanför, och bollen rullade in i nätmaskorna.

Vi hade i alla fall en del målchanser......lindrigt sagt, sade Stefan Lundin, IFK-tränaren.

Det är det vi får ta med oss till nästa match.

I den 9:e minuten prickade Sebastian Henriksson stolpen med en nick.

I den 25:e minuten nickade Fredrik Risp i ribban.

I den 36:e minuten sköt Sebastian Henriksson en volley i ribban.

I den 40:e minuten träffade Tomas Rosenkvist ribban.

Det kändes som om vi förr eller senare skulle få ett mål, sade Stefan Lundin, snudd på galghumoristiskt.

Han fick rätt.

Det var Tomas Rosenkvist som i 60:e gjorde 2-1 och sedan var det bara ett lag på banan.

IFK Göteborg hade en formidabel slutkvart men Dick Last i Öis-målet stred som ett djur, fick smällar så att han gick ned för räkning, men reste sig som en segrare.

En segrare var också Göteborgspubliken, som med pappersserpentiner, röd rök, blåvita flaggor och hög sång, utmanade Stockholmspubliken i konsten att skapa roliga inramningar.

Även om polisen kritiserade de bengaliska eldar som slängdes ned på löparbanorna och satte eld på plattor under så att tartanbanan hotades.

Ett annan bakslag för IFK Göteborg på onsdagen var operationen av Pontus Kåmarks ena knä.

Det ser inte så bra ut, sade läkaren Leif Swärd och vill det sig illa måste landslagsbacken, så sent som för några veckor sedan VM-aktuell, ända karriären.