Linköpingskillen, som via Jönköping nu hamnat i Göteborg, tittar ut över VM:s festivalområde utanför Scandinavium. Runt omkring oss firar högljudda finländare segern över Slovakien.
Det doftar öl.
Jakob pratar.
Jag lyssnar.
-- Jobbet som fritidsledare är perfekt att kombinera med innebandyn. Men någon gång ska jag sadla om.
Till vadå?
-- Drömmen är att öppna ett eget fik. Kanske med någon slags bar. Restaurang känns för stort, men ett fik skulle jag nog klara av. Fast jag måste plugga lite ekonomi först.
Snart två veckor har gått sedan Pixbos makalösa final mot Balrog i innebandyns SM-slutspel.
Göteborgslaget vann och Jakob Olofsson var inne på planen när Anders Hellgård, långt in i den andra förlängningsperioden, avgjorde med ett slumpskott från mittlinjen.
Han glömmer aldrig känslan.
-- Jag var så himla trött och kände mest en lättnad i hela kroppen. Och sättet vi gjorde det på . . . under nästan hela grundserien låg vi sexa--sjua och alla undrade vad det var för fel. Men vi var som bäst när det gällde som mest.
Hans egen säsong var typisk för hela lagets. Det tog tid innan Olofsson hittade rätt och lyftet kom först strax före slutspelet när han placerades i förstafemman tillsammans med bland andra Niklas Jihde och Anders Hellgård.
-- Hade det varit för några år sedan hade jag säkert tjurat mer. Nu bet jag ihop och gav mig sjutton på att komma igen. Att några gånger ha bytt stad och lag har gjort att jag även växt som människa.
Han drömde om ett andra VM-guld, men det får han inte.
Till turneringen i Finland, som inleds om några veckor, är han bara nominerad som reserv på hemmaplan.
-- Det är klart att det hade varit roligt att få vara med, men jag känner absolut ingen bitterhet. Det är sånt man få ta. Det viktigaste den här säsongen var SM-guldet.
-- Det var mycket därför jag lämnade Jönköping. Jag ville komma till ett lag som verkligen hade chansen att vinna guld. Sedan har jag alltid känt mig lockad av att testa Göteborg som stad, säger Jakob Olofsson.
Och . . . ?
-- Vi trivs bra. Det är en trevlig stad, även om hösten och vintern var mörk med all regn och blåst. Nu i sommar blir det säkert en och annan tripp till Marstrand och Särö. Det är fint ute vid havet.
Han bor tillsammans med sambon Sofia ("vi träffades i Jönköping") och guldfisken Gunvald i en lägenhet i närheten av Chalmers. Med spårvagn tar det bara fem minuter ned till Avenyn.
Skrattande erkänner han att han är en flitig gäst i stadens modebutiker. Shopping är ett givet nöje för 29-åringen.
-- Jag är intresserad av mode och lägger ganska mycket pengar på kläder. Dyrt eller billigt har ingen betydelse. Huvudsaken är att det är en stil som passar.
Får du mycket pikar av lagkompisarna?
-- Nästan ingenting. Jag vet inte om det kan bero på att innebandyspelare är ovanligt modemedvetna. Jag är bara en i mängden.
Dyraste klädesplagget?
Lång betänketid.
-- En kavaj för 2 800 kronor. Tror jag.
Du börjar närma dig 30. Ingen kris på gång?
-- Nej, nej. Fast när någon frågar om min ålder brukar jag svara 20 plus. Jag vet inte, men det kanske tyder på någon slags kris, säger Jakob Olofsson.
Och skrattar.