Klockan sju på tisdagskvällen startade Frölundas spelare och ledare i en öppen dubbeldäckare färden mot Götaplatsen, men redan före klockan sex började många samlas längst uppe på Avenyn.
De grön-röda inslagen var många på krogarna längs Avenyn och souvenirförsäljningen var i full gång. Ju fler som samlades på Götaplatsen, desto mer böljade sången och ropen om SM-guld.
När bussen med spelarna äntligen kom och banade sig väg mellan de täta åskådarmassorna visste jublet inga gränser. Lyckan blev fullständig när spelarna i sina matchtröjor kom ut på Konserthusets balkong.
Största jublet när spelarna presenterades fick Patrik Carnbäck, mannen som avslutade karriären med ett SM-guld, tillsammans med Tomi Kallio, han som slog in guldmålet, och Conny Evensson, tränaren med guldbyxorna.
Det här kommer jag aldrig att glömma, sade Patrik efter den drygt halvtimmeslånga hyllningen.
Inledningen på hyllningen blev en enda lång växelsång mellan spelarna på balkongen och fansen nere på Götaplatsen.
Hasse "Bula" Andersson, som började som ledare i Frölunda redan på 70-talet och i många år var ordförande, sade där han stod inklämd bakom spelarna:
Det här trodde jag aldrig att jag skulle få vara med om. Det har varit värt allt slit under de svåra åren.
Tomi Kallio tog en alldeles speciell plats i fansens hjärta när han på bruten svenska sade:
Jag älskar Göteborg.
Ännu populärare blev han när svarade på frågan om varför Frölunda var så bra att laget kunde vinna SM.
Vi har de bästa målvakterna, de bästa försvararna och de bästa anfallarna.
När fansen lämnade Götaplatsen i den kalla aprilkvällen var det många som framförde förhoppningen om att det inte får ta 38 år till nästa firande av ett SM-guld i ishockey.
Vi måste stå här igen nästa år.
Många styrde sedan stegen mot restaurang Valand för att få vara med och fira med sina guldhjältar efter deras segermiddag.