Sverige vann tredje EM-matchen klart, 28--20 (12--12) mot Polen.
-- En härlig erfarenhet, sa 23-åringen som tyckte det var stort bara att springa in på plan inför 10 000 jublande svenskar i Scandinavium.
Det peppade honom och även om han var lite nervös i början så släppte det snabbt i och med att spelet kom igång.
-- Det var så mycket annat att tänka på i och med att vi spelade 3-2-1 i försvaret. Det är vi inte så vana vid, sa Ahlm som fick spela längst fram.
När Bengt Johansson meddelade den svenska truppen i torsdagskväll valde han till mångas förvåning att ställa Ystadsspelaren utanför truppen. Men han lämnade en plats öppen och den har nu Ahlm fått i alla fall. Därmed kan inga mer spelare tas in, en chansning i fall någon av målvakterna skulle bli skadad.
-- För att vinna måste man spela lite, säger Johansson om sitt beslut.
Och än så länge har han inte varit med om att någon av målvakterna blir skadade i en turnering. Han hoppas den trenden håller i sig.
På söndagsmorgonen fick Marcus Ahlm besked om att han skulle spela. Han blev glad förstås. Och nu hoppas han få vara med mer under EM.
-- När man blir uttagen i truppen tänker man inte på att man ska få spela, men målsättningarna stegras hela tiden. Och är man med i truppen vill man ju spela. Och får man spela vill man göra bra ifrån sig.
I gårdagens segermatch mot Polen spelade han nästan hela tiden och hann med tre mål. Hans första skott på mål gick utanför, men femton minuter in i matchen gjorde han sitt första mästerskapsmål.
-- Jag sköt lite lösare och då vek målvakten ner sig.
Han tyckte den egna insatsen var okej och fick även godkänt av förbundskaptenen, som dock påpekade att han sett Ahlm bättre.
Den svenska storhetstiden i handboll inleddes med VM-guldet 1990. Då hade Marcus Ahlm knappt börjat med handboll.
Sedan dess har det blivit tolv svenska medaljer på tretton mästerskap. Bland annat har Sverige vunnit tre av fyra EM. Många av spelarna i årets svenska EM-lag har varit med alla gångerna, medan Marcus Ahlm har chans att ta sin första medalj nu när EM avgörs i Sverige.
Skåningen har på kort tid slagit sig in det svenska landslaget. Han kallas Magnus Wislanders arvtagare på linjen och hans spelstil jämförs med Per Carlén. Men det är sånt han tar med ro. Inte heller det stora intresset från media verkar störa honom.
Marcus bara njuter, skriver autografer och svara snällt på alla frågor.
Under uppladdningen inför EM gjorde Ahlm flera bra matcher, men att det var hans internationella genombrott håller han inte med om.
-- Det kändes bra, men det krävs mer för att få ett internationellt erkännande.
Som liten höll han på med flera idrotter, bland annat fotboll, badminton, bordtennis och golf.
-- Handboll började jag med ganska sent. När jag var elva--tolv år.
När han var 16 år tvingades han välja mellan fotboll och handboll. Ett lätt val, eftersom det var hans handbollskurva som pekade uppåt.
Och det gör den fortfarande. Han gör succé i elitserielaget Ystad, har flera proffsanbud och efter A-lagsdebuten i maj förra året har det gått fort.
Så fort att han fortfarande svarar att hans mål med handbollen är att få spela i landslaget. Och svaret på vilka som är hans handbollsidoler kommer snabbt.
-- Det är de som är här, säger han och pekar på landslagskamraterna.
Han talar varmt om sina idoler och medspelare. Att trivas i laget är lätt. Veteranerna är inga divor, utan tar hand om de nya.
-- Det är det här lagets styrka. Man söker harmoni.
Bara att få spela i landslaget smäller högt.
-- Det sitter mycket i kläderna. Att få bära den gulblåa tröjan har jag alltid drömt om. Det gör jag fortfarande, säger Marcus Ahlm.
Han räknar inte med att få spela fler matcher i EM, men visst vill han det.
Men mot Ryssland på tisdag får han nog vila om vi tolkar Bengt Johansson rätt.