Publiken i Scandinavium njöt av en 20-årig tiomålsskytt, tänkt efterträdare av Staffan Olsson.
Kim Andersson visade bland annat tre olika straffvarianter.
Den fräckaste var lobben över Jugoslaviens målvakt till 12-8. Kim tog plats vid sjumeterslinjen, stötte bollen i en båge över målvakten som väntade på ett skott. Två minuter senare var det dags igen. Nu ett hårt skott, målvakten hann inte reagera.
Tredje sjumeterskastet: Någon slags knorrad variant i midjehöjd hos målvakten, som skakade uppgiven på huvudet.
Det är sådant som tänder en handbollspublik.
Annars är spel om femte plats inget som får vågen att rulla på läktarna. Sedan VM-guldet i Prag 1990 har svenska handbollsintresserade vant sig vid medaljer av skiftande valörer. Bara i för-OS 1991 (femte plats) samt i EM 1996 (fjärde plats) har landslaget floppat.
Men en flopp kan också leda till något gott. Man kan spela in en handfull 20-åringar, ge dem erfarenhet.
Förbundskaptenen Bengt Johansson matchade ett ungt lag mot Jugoslavien.
Kim, Jonas Larholm, Robert Arrhenius, Jonas Källman hade kul.
På grund av Staffan Olssons knäskada, fick 38-åringens efterträdare en huvudroll. Kim Andersson grep den. Hans crosspassning tvärs över målgården till Martin Frändesjös 11-7 sände sköna kårar längs ryggraden. Det kan bli något bra av skånska Kävlinges bidrag till världshandbollen.
- Det är kul att "Benga" vågar pröva oss unga, nya killar. Jag såg min chans att få speltid nu när Staffan är skadad. Samtidigt saknar jag honom, för jag har mycket att lära och när han är med så peppar han mig och ger goda råd.
Det fungerade med de nya.
- Medelåldern var väl 22 år, det var härligt att vinna med ett så ungt gäng, sa Johansson.
Då har alltså de äldre ingen plats längre?
- Jo. Det är dom tillsammans med de unga som ska utgöra VM-laget.