När världskappseglingen nådde svensk hamn för första gången hade rorsmannen från Bromma segerhuvan på.
-- Det var den största dagen i mitt seglarliv.
-- Jag känner omedelbar och intensiv glädje, strålade Assa Abloys-projektets förmodligen viktigaste kugge.
Tolv miljoner dollar kostar satsningen på Ocean Race och eftersom sponsorers outtalade men lätt underförstådda krav stavas s-e-g-e-r, så väcktes viss vittring på en total sådan inför den sista etappen till Kiel nästa helg.
Ledande tyska Illbruck blev inte bättre än fyra in till Göteborg och nu skiljer bara fem poäng sammanlagt.
-- Vi måste vinna och vi måste ha fyra båtar mellan oss och Illbruck, säger Magnus Olsson.
-- Osannolikt, egentligen. Men vi har inte gett upp.
Den näst sista etappens minne är naglat vid spetsen på den norska sydkusten.
Den starka nordströmmen och den hårda kryssen.
-- Vi gick in till så grunt vatten som möjligt där strömmen är mindre, sedan ut hundra meter och in igen för att hämta fart och vinna mark.
-- Det tog kanske sex timmar och sjön bröt överallt, vi bökade bland grynnorna och det var alldeles galet, berättar "Mange" på sin milt uttryckt stockholmska dialekt.
Men Göteborgshjärtat är stort och glatt och han trodde inte sina ögon när stäven på den 19,5 meter långa båten skar mållinjen vid Älvsborgs fästning strax efter midnatt och hundratals småfarkoster hade mött upp i inloppet.
På kajen väntade mängder med nattliga entusiaster som hurrade och skrek och fyrverkerier och båtlåtar hjälpte till att lysa upp och blåsa liv i den grått regniga och tätt dimmiga midnattstimmen.
-- Jag fick tårar i ögonen då och jag får tårar i ögonen nu när jag tänker på Göteborg och att jag nu tillbaka där allt började en gång.
Kämpa var nyckelordet för Assa-båten på sträckan från La Rochelle till Göteborg, den näst sista i Ocean Race.
-- Jag sov en timme av de sista 48, sade Mange, som efter målgång gick "hem" till en för tillfället hyrd lägenhet, när de andra vid tvåtiden natten till torsdagen gick till dukade bord och öppnade ölflaskor.