Sista kvällen i Göteborg. Liseberg går för högtryck och inte långt därifrån görs ett sista försök av Tre Kronor att devalvera med måtta och jagar en bronspeng mot Finland för inte helt mista förtroendet i folkhemmet.
Men bryr sig någon?
Allt har sin tid och VM-ishockeyns tid är över. Åtminstone i nuvarande skepnad.
Inte ens hockeytokiga svenskar går att lura längre.
Tre Kronor hade inte kunnat göra mycket åt saken. Ett luftslott är ett luftslott. Okej, ett guld hade möjligen stimulerat för stunden och satt lite feststämning över Götaplatsen, men ishockey-VM förblir ändå uttjänt, en grej som var kul förr.
Och ishockeyn har bara sig själv att skylla. I jakten på lättförtjänta pengar har man missbrukat sanningen genom att överhuvudtaget kalla denna årligen återkommande turnering för ett världsmästerskap. Det handlar om falsk marknadsföring, så genomfalsk att det borde fått alla etiska krafter i världen att reagera.
Ishockey gapar efter för mycket och har alltid gjort det. Man har en eftertraktad produkt som man trodde var oövervinnelig i konkurrenssyfte, som man trodde höll för vilken exploatering som helst och som man för alltid trodde skulle vara en garant för fyllda kassakistor.
Ett enkelt fartfyllt och ibland brutalt spel i en behaglig, bekväm miljö var konceptet.
Hockeyn är inte död. Seriespelet lever både i Sverige och andra länder, men ishockey-VM lever i dödskramper. Publiken gillar fortfarande is- hockey men gillar definitivt inte att bli lurad.
En match ska gälla något och en turnering ska motsvara dess marknadsföring.
VM i ishockey lever inte upp till något av detta - ja, inte förrän man kommit till kvartsfinal, semi eller final. Då finns ändå en nerv. Men vägen dit råder det rena utsugarmentaliteten från arrangörerna.
Titta på Ryssland som åkt på pumpen i var och varannan match och ändå återfinns i finalen.
Förlustmatcherna var betydelselösa och det är det publiken börjat vägra att betala för. Det känns närmast befriande att Scandinavium inte varit utsåld vid ett enda tillfälle under VM. Inte ens semifinalen mellan Tre Kronor och Slovakien hade den attraktionen att den fyllde hallen.
Då måste något vara fel samtidigt som åtminstone jag fått min tro åter på ishockeypubliken som tidigare betalade för vad skit som helst.
Några råd:
4 Ishockey-VM i nuvarande form har inte sportslig kraft att engagera varje år och bör med det snaraste spelar vartannat eller vart fjärde år. Att föredra: vartannat år VM, vartannat år OS.
4 Sluta krypa för NHL och spela turneringarna under högsäsong, det vill säga inte som nu när våren spirar och termometern visar uppåt och över tjugo grader.
Åtminstone vi vintertrötta svenskar struntar fullkomligt i ishockey i vårsolens maj.
4 NHL-proffsens snabbutryckningar sedan de själva åkt på pumpen med sina lag på andra sidan Atlanten känns inte helt fräscht. Markus Näslund, NHL:s näst bäste skytt, var ett talande exempel mot Slovakien och i bronsmatchen. Hade han något rätt? Ta VM för vad det är, en andraklassturnering, och var nöjd med ett hungrigt inhemskt landslag kombinerat med Europaproffsen. Det skulle säkert bli minst lika folkkärt som dagens hopkok.
Och hockeypubliken förtjänar en snabb ändring.
Jag tycker att publiksiffrorna i Scandinavium visar att vi vill inte bli lurade längre.
En svensk bronsmatch borde ge klapp och klang, full hall och medaljstämning så att det ekar i väggarna. Ni kanske minns fotbolls-VM i USA 1994?
Men ishockey-VM är inget riktigt VM, inget att ta på allvar och det märktes sannerligen i Scandinavium i går. Stora luckor på läktarna och tamt publiktryck till en början. Det som räddade bronsmatchen var en bentackling i andra periodens mitt (Kimmo Timonen) på Per-Johan Axelsson.
Per-Johan fick en ledbandsskada i höger knä, Andreas Johansson förvandlades till en Tyson och pucklade på Timonen för kung och fosterland. Spelarna tände till och från båsen skrek coacherna som om det vore VM-final.
Efter det blev det match.
Ett dittills överlägset Finland (ledde med 3-1) fick plötsligt motstånd. Kamphockeyn tog över och innan perioden var slut lyste 3-3 på den elektroniska resultattavlan. Bronsmatchen fick nerv och Sverige hittade kraft till sista perioden. Tre Kronor hämtade upp 0--3 och vann med 5-3.
Svenskt brons, det fjortonde i ordningen i VM-historien.
Det känns ändå inte som om jag kommer att dansa hem till hotellrummet i natt.
Ett brons i hockey-VM är inget värt längre. Devalverat precis som hela turneringen.
I dag spelar förresten Slovakien-Ryssland final.
Kan ni tänka er?