Starten på den gemensamma resan från Miskarp i Mjölby till Fancourt i Sydafrika började för nästan precis ett år sedan. Av en slump. Ida hade beslutat att delta i klubbtävlingen som är starten i amatörtävlingen Volvo world golf challenge, världens största tävling för klubbspelare. Den spelas i par, men Idas medtävlande fick förhinder och rekommenderade Jill att ta hennes plats.
– Trots att vi båda spelar för Mjölby hade vi aldrig träffats förut. Jag fick leta upp Ida på facebook för att se hur hon såg ut, säger Jill.
Den ofrivilligt hoptussade duon gjorde succé. De inledde med att vinna tävlingen i Mjölby. Det förde dem till regionsfinalen i Katrineholm där de slutade tvåa, en placering som räckte till riksfinal i Kungsbacka i september förra året. Där fortsatte de att storspela. Och vann!
– Kanske var det bra att vi inte kände varandra för man skärpte sig lite extra. Jag menar, man vill ju inte göra bort sig för någon man inte träffat så mycket, säger Jill.
I vinstpotten låg en resa till Sydafrika. Finalen, som spelades individuellt istället för i par, inleddes den 29 april i år och tjejerna anlände ett par dagar innan. Utan klubbor. Utan Jills väska.
– Vi missade ett av inspelningsvarven eftersom klubborna kom en dag för sent, säger Ida.
Jills väska dök upp först dagen innan hemresan vilket förstås betydde att hon fick panikköpa kläder att spela i.
Inga toppenförutsättningar alltså.
Lägg därtill att banan var extremt svårspelad, att spelarna tilldelades sina handikapp enligt ett obegripligt system som innebar att den som skulle ha 2 lika gärna kunde få 18, att det var omöjligt att kommunicera med några av deltagarna som inte pratade engelska och att Jills och Idas caddies gärna ville lägga sig i spelet och val av klubbor med mera...
– Och man kan väl säga att det är en viss skillnad på hur asiatiska golfare och europeiska golfare tolkar reglerna, säger Ida.
Frustrerande är ett sammanfattande ord.
Ida slutade på 45:e plats och Jill på 55:e av 70 deltagare.
Men det gjorde inte så mycket.
– Helt klart var resan målet den här gången, säger Ida. Det har varit en fantastisk upplevelse. Alla människor var väldigt vänliga och allt var mycket fint ordnat omkring tävlingarna.
– Banan är helt unik dessutom. Klubben har 70 medlemmar som betalar 65 000 kronor i årsavgift. Bara särskilt inbjudna får komma dit och spela så vi lär nog aldrig få chans att återvända.
Nu får tjejerna vänta i tre år innan de får ställa upp i samma tävling igen. Jill tänker fortsätta att spela och tävla i Sverige med målet att behålla sitt handikapp. Ida är ordförande i Mjölbyklubbens juniorkommitté och lägger mycket tid på att träna de yngsta tjejerna. För egen del spelar hon mest för att det är socialt och roligt.
Med sig från äventyret i Afrika och hem till de östgötska banorna tar tjejerna med sig en härlig upplevelse förstås, men också nyttig erfarenhet.
– Jag har lärt mig att jag nog är mer självsäker än vad jag trodde innan, säger Ida. Och dessutom att det är skönt att vara två.
Och så en sak till så klart - vänskapen.
– Tänk att vi inte kände varandra alls innan, säger Jill. Nu går det inte en dag utan att vi hör av varandra på något sätt.