– Jag vill ta plats, säger 19-åringen inför debuten på Europatouren.
Allt sedan han upptäckte golfen som liten har han funnits på plats och följt Masters. År efter år har han stått där och imponerats av världsstjärnornas svingar, följt deras uttryck och spel, och applåderat åt det han sett.
Nu skriver vi maj 2014 och den här gången blir det publikens tur att istället applådera åt Axel. Den här gången är han själv en av spelarna i den svenska stortävlingen, efter att han som lovande amatör lyckats tränga igenom det smala nålsögat i kvalet.
– Jag har varit och tittat på Masters sedan 2003, nästan varenda år, och jag har självklart drömt om att en dag få göra den grejen, att få stå på andra sidan repen och spela. Nu är jag där och jag vill bara att det ska börja så fort som möjligt. Det ska bli hur häftigt som helst, säger Axel när Corren träffar honom innan en ”träningsrunda” på Mastersbanan PGA Sweden National utanför Malmö.
Det skånska vidderna badar i sol och det putsas och det fejas för fullt runt klubbhuset på den relativt färska golfanläggningen. En titt till vänster skvallrar om stress och åter stress hos de tävlingsansvariga, likadant till höger, men rakt fram sitter en avslappnad Motalakille och ser hur lugn ut som helst.
– Det är klart att jag kommer att vara nervös när jag står där vid första tee på torsdag, men det är ju bara naturligt. Jag tycker också att jag har lärt mig att hantera de känslorna bättre under det senaste året.
Axel övertygade stort i kvalet, som spelades på samma anläggning (men på links-banan), och kommer till stortävlingen och mötet med alla proffsen och stjärnorna, fullproppad med självförtroende.
– Det är ju klart att man kommer att ta intryck av alla stora spelare som kommer att finnas med, men jag kommer fortfarande att försöka göra min grej och ta plats som i vilken tävling som helst. Sedan blir det förstås en otrolig erfarenhet att ta med sig i karriären.
Avkopplad och fylld med självförtroende. Men den bilden har inte alltid stämt på Axel under hans tre år på golfgymnasiet i Ljungbyhed i Skåne. Det har istället funnits många jobbiga stunder, fyllda av tvivel och stress över att golfen inte tagit den utveckling som han önskat sig.
– När jag började skolan här nere var jag överförtjust över hur mycket jag skulle kunna träna, hur perfekt min sving skulle bli... men det blev att jag tränade så mycket så jag till slut inte tänkte på vad jag gjorde. Jag tog slut mentalt och började blöda näsblod var och varannan dag.
– Men allt eftersom har jag lärt mig att hantera den mentala biten och fått en sving som är enklare men mer repeterbar. Min inställning till golfen har också blivit mycket bättre och jag blir inte längre knäckt av en bogey på första hålet, jag vet att det lika gärna kan bli fyra raka birdies efteråt. Det går säkert att kalla det mognad också, säger Axel och nickar åt en förbipasserande där vi sitter i klubbhuset på PGA National.
Han berättar också att han läste en bok av ”golfdoktorn” Bob Rotella och att den gav många nyttiga aha-upplevelser, som hjälpt honom på vägen till startplatsen i Nordea Masters.
– Det skulle vara otroligt kul att få gå ut med Jesper Parnevik på torsdag. Han har alltid varit en förebild och är den spelare som jag först upptäckte. Jag har också haft förmånen att träffa honom några gånger och han är hur trevlig som helst.
Nu är nämnde Parnevik ett frågetecken inför tävlingen på grund av tandproblem, men oavsett hans medverkan eller ej så kommer veckoslutets upplevelse förstås bli Axel Östenssons största hittills under karriären.
– Pappa (Bengt) ska gå caddie åt mig, och bara det blir en härlig grej, att få dela det här med honom, säger Axel, som för övrigt har en mamma (Eva) som nådde damlandslaget i golf.
– Hon har ju själv varit en ung spelare som velat satsa och vet därför vilken tid och energi som krävs. Mina föräldrar har verkligen varit stöttande och engagerande i det här, men inte på något sätt tvingat mig in i golfen.
I höst kommer Axel sedan att ta nästa kliv i karriären, när han flyttar till USA för studier och golfspel på college.
– Det har jag haft som mål under många år, och nu får jag ännu mer tid att gå i skolan och samtidigt utveckla mitt spel. PGA-touren är förstås mitt stora mål och då tror jag att college kan passa bra, eftersom du då lär dig att hela tiden tävla mot de bästa amatörerna med allt vad det innebär.
Klockan närmar sig halvtio på förmiddagen och Axel ska snart ge sig ut på en träningsrunda. Europatourspelaren Wade Ormsby från Australien kommer förbi och tar honom i hand, de har aldrig träffats tidigare, men ska nu gå och ut och spela tillsammans.
– Miljön här på PGA ser ju lite annorlunda ut jämfört med andra svenska storbanor, det är mer öppet och inte så många träd. Men jag gillar när det är öppet, särskilt om det blåser så att jag får jobba mycket med bollen, då känner jag mig trygg.
Med andra ord, det är läge för lite medvind på torsdag.