– Det är ingen som hör av sig längre. Mina kompisar vill inte spela med mig.
Johan Andersson, 25, går tillsammans med sin pappa Torbjörn på Motalas golfbana. De har spelat ungefär halva rundan och som väntat är det sonen som börjat bäst. Pappa Torbjörn vill gärna hänga på, men Johan börjar få allt svårare att hitta folk att spela med. Han har helt enkelt blivit för bra.
– Jag hoppas i alla fall inte att det är för att de ogillar mig eller något sånt, säger Johan Andersson med ett skratt innan han chippar fram golfbollen upp på green.
Det var fyra år sedan Johan Andersson spelade en ordentlig golfrunda för första gången.
– Jag har testat och slagit lite under uppväxten, men det var när vi spelade med jobbet som jag upptäckte det på riktigt.
Johan Andersson visste direkt efter första rundan att golf var hans grej. Så han köpte utrustning och satte igång.
– Det är skönt att promenera och det är socialt. Sedan är känslan när man får till ett bra slag riktigt härlig. Jag tyckte det var kul första gången och har bara spelat mer och mer, säger han.
Nu har det gått fyra år sedan han började. Och det har gått snabbt, för Johan Andersson är redan en av de bättre spelarna som håller till ute på Motala golfbana.
– Jag spelade bandy när jag var liten och därifrån kanske man har fått lite bollkänsla. Eller så är det talang, jag vet inte. Men det har gått snabbt att bli duktig i alla fall, konstaterar Johan Andersson.
Pappa Torbjörn fyller i:
– Inte är det från mig han har fått talangen i alla fall. Trots att jag hade spelat en del innan var han bättre direkt, säger han.
Det här året har allt gått Johan Anderssons väg. Inför säsongen hade han 3,5 i handicap och siktade på att få ner det till 0. Det har han klarat av, och nu har Johan ett plushandicap på 1,4.
Inte nog med det. Johan Andersson kan även stoltsera med sina två första hole-in-ones i karriären.
– Den första var på ett hål när jag inte såg flaggan. När jag slog slaget kändes det som att den flög mot hålet, men jag hade ingen aning. Sedan såg jag den inte på green, och tänkte att då måste jag i alla fall kika i hålet. Man vet aldrig. Och så låg den där, berättar han.
Sedan hände det igen bara några veckor sedan. Precis när han slår ut på Parkbanans tredje hål börjar Johan berätta om sin hole-in-one på just det hålet.
– Jag fick mitt första barn på lördagen. Och på tisdagen hade vi precis skrivit huskontrakt också när jag gick ut och spelade en runda. Så gjorde jag hole-in-one igen. Lite galet. Det måste vara en gåva från barnet, tänkte jag.
Det blev ingen hole-in-one på Parkbanans hål tre den här gången, men kanske blir det fler i framtiden för Johan Andersson. För golfen kommer han fortsätta med lång tid framöver.
– Golf betyder mycket för mig. Golfbanan är som ett andra hem och jag spelar väldigt många timmar i veckan. Det är ofta jag tänker på att jag borde börjat tidigare med golfen. Jag undrar hur bra jag hade blivit då, säger Motalakillen, som blivit rätt bra ändå.
Han går oftast runt på några slag under par, och har hittat harmoni i sitt spel.
– Kanske att jag ska börja tävla lite mer också, vi får se. Men jag tror mycket på att inte sätta för mycket press på sig själv. Om man spelar för skojs skull går det bättre. Det ska vara roligt och avslappnat, säger han.