Första gången vi träffar Fredrik Ahlsén från Linköping är det tidig morgon. Det är fredag och inne i kylen står vita lådor med skaldjur.
– Slutet på veckan är vår bästa tid.
Humrar och havskräftor ska kokas och varor ska köras ut till några restauranger i Linköping. Medan vattnet kokar upp berättar han hur livet som caddie började och hur längtan efter tävlingsmomentet gör att han fortfarande gör inhopp på touren.
– Jag är en hygglig golfare själv, ligger väl runt hcp 8 just nu. Men samtidigt är man ju mil ifrån de här killarna, och att då ändå få vara med på den här nivån lockar mig.
Under ett antal år arbetade han som caddie på heltid.
– Jag träffade Pelle Edberg via gemensamma kompisar när jag bodde i Schweiz och han frågade om jag villa hänga på. Jag jobbade i en sportaffär, men sa upp mig och började bära hans bag.
En slitsam tillvaro, men också spännande och inte sällan glamoröst.
– Det har hänt att vi åkte privatjet mellan tävlingarna, säger han och ler.
– Vissa tävlingar är det väldigt bra ordnat även för oss caddies. Men tyvärr skiftar det väldigt mycket.
Uppdelningen mellan caddies och spelare är fortfarande tydlig på tävlingarna. Spelarna har sin service, caddies sin.
– Jag vet inte varför det är så. En gammal tradition antar jag. Det pågår en ständig diskussion på touren om att man måste ta hand om caddies bättre. Faktum är att det är mer fysiskt krävande att gå caddie än att spela.
För hur glamoröst det än kan vara ibland är det också ett hårt slit.
– Att slänga upp 20 kilo på ryggen och knalla fem timmar om dagen är ju egentligen inte särskilt friskt. Speciellt när det inte är ens egen bag man kånkar på, skrattar Fredrik. Men tävlingsmomentet är det som kittlar.
– Fast när det regnar och blåser så räcker inte ens det till. Det saknar jag verkligen inte.
För de som går caddie åt de bästa spelarna finns det trots allt en del pengar att tjäna säger han.
– Jag skulle säga att de som går åt topp 50 i världen tjänar bra. Och så jobbar man kanske bara 15-20 veckor om året. Det är ju rätt juste.
Att bli en bra caddie handlar till största delen om att hitta en personkemi med spelaren.
– Självklart är kunskap om spelet och att vara väl förberedd på banan vi spelar en viktig del. Men jag skulle säga att till största delen handlar det om att hålla spelaren på bra humör. Allt gör ju ett bättre jobb om man är glad, så är det här också. Caddiens jobb är att få spelaren att slå den där jäkla bollen i hål på så få slag som möjligt.
– När Pelle och jag jobbar tillsammans så pratar vi egentligen om allt annat än golf, mellan slagen. Det gäller att se till att ha kul tillsammans, att få spelaren att slappna av.
Att vara caddie är så mycket mer än att bara bära bagen. Det är ofta tidiga mornar och sena kvällar.
– Om spelaren ska gå ut klockan 9 på morgonen är jag på plats på banan ungefär halv sju. Då går jag runt alla 18 hål för att kolla plaggplaceringar och ser så de stämmer exakt med banguiden. Jag kollar också hur det blåser.
All utrustning ska gås igenom och i bagen ska det finnas allt spelaren behöver. Bollar, peggar, vatten, rätt kläder. Allt är caddiens ansvar.
Corren var på plats på PGA National utanför Malmö i går. Klockan är strax före lunch och Fredrik har redan börjat förbereda sig inför veckans tävling. Tisdag och onsdag spelar man banan minst ett varv inför första tävlingsdagen på torsdag.
Nu handlar det om att mäta avstånd. Med laserapparat och en liten grön bok, där alla hål finns utmärkta med rätt så många avstånd redan inritade, går Fredrik banan två gånger, en gång åt rätt håll och så en gång baklänges.
– Det handlar om att se banan från alla vinklar för att senare, oftast dagen före första tävlingsdagen, göra upp en game plan tillsammans med spelaren.
Den här första dagen går han också en del bredvid banan, och tar ut egna mått.
– Det talar vi egentligen inte om för spelaren, men vissa riktmärken kan vara bra att ha, om spelaren får på en riktig snedträff.
Han tar första hålet på PGA National i Malmö som exempel. En bit ut på höger sida finns ett stort träd.
– Det är inte inritat i den här boken, därför går jag dit och tar ett eget mått som förhoppningsvis inte behövs men som kan vara bra att ha.
Inspelningsvarven syftar till att hitta bra ställen att landa bollen på, på varje hål.
– Det handlar hela tiden om att undvika faror och att få bollen till ett avstånd som passar spelaren bäst. Om han exempelvis är säkrast från 110 meter vill man ha ett inspel från det avståndet så ofta man kan.
Även om han just nu bara går caddie några veckor om året, så utesluter inte Fredrik att någon gång komma tillbaka till jobbet.
– Men då ska det vara något riktigt bra. USA-touren lockar givetvis. Och att få vara med på de riktigt stora tävlingarna, som US Open eller Masters i Augusta. Och man vet aldrig, i den här branschen kan det gå fort. Det gäller att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och ha lite tur. Då vet man aldrig vad som händer.
Drömspelare?
– Fred Couples. Han var min stora idol när jag själv började spela golf och verkar vara så helskön som människa, så cool. Att gå åt honom vore ett drömjobb.
Vem vinner tävlingen?
– Om inte vi gör det tror jag på Alexander Norén. Han verkar stekhet nu.