Hur tusan gick det till egentligen?
Bra fråga.
Som jag minns det skulle min bäste kompis vid tidpunkten, Thomas Pålsson, gå caddie åt pron vid Motala Golfklubb (vår hemmaklubb). Han hette Gösta Ignell och hade av nån anledning fått en startplats i Europatourtävlingen på svensk mark. Jag hade sett honom spela någon gång, minns att han slog riktigt långt, men i den här konkurrensen skulle det visa sig att han inte hade en suck.
Jag bestämde mig för att följa med till Linköping. Hur vi kom dit minns jag inte, troligen med Thomas pappa Sten som ofta skjutsade oss när vi ville spela golf eller nåt annat. Eller så åkte vi med Gösta.
Väl på plats fanns det spelare som ville ha hjälp med att bära sin bag runt banan och hur det gick till när jag plötsligt stod med en utländsk spelares utrustning framför mig vet jag inte. Det minnet har jag förträngt, men så blev det.
Jag tror han var från Egypten. Eller nåt annat land däromkring. Han pratade knappt engelska, inte jag heller. Hur vi kommunicerade minns jag inte. Vi snackade säkert inget alls.
Det jag kommer väl ihåg är att han rökte cigarr, oavbrutet.
Och att han spelade golf som en bunkerkratta.
Om det var första eller andra dagen minns jag inte. Men jag kommer mycket väl ihåg min stora tabbe, en sån grej glömmer man inte så lätt.
Vi hade slagit ut på hål 6. Ni som kan banan i Linköping vet att man där möter hål 4, att fairways går parallellt med varandra. Min spelare hade slagit bollen lite till vänster och när vi gick fram mot den fick jag se en annan boll i gräset.
Självklart plockade jag upp den, tänkte "kul med en ny boll" och stoppade den i fickan.
Det skulle jag inte gjort.
Det tog kanske tio sekunder innan en spelare på hål 4 började veva vilt och skrika nåt på utländska. Det var hans boll jag hade hittat.
Skamsen som en hund som snott godis när han inte får gick jag tillbaka där jag tror att den låg, slängde tillbaka bollen och smet därifrån. Jösses så pinsamt.
När två dagar gått hade min snubbe spelat klart. När han till slut hade fått i bollen på sista hålet sa han bara; "thank you" och drog. Att det var kutym att spelare skulle sina caddies en slant för att de hjälpt till struntade han blankt i.
Inte heller Gösta Ignell klarade kvalgränsen med sina 29 (!) slag över par.
Så våra spelare gjorde inga stora avtryck. Men det gav mig ett minne för livet.