Från jetsetlivet i New York till herrgårdstillvaron i Gimo.
Fredrik Ljungberg har haft en vår fylld av kontraster på alla sätt.
Efter sista Premier League-matchen med Arsenal i London bar det i väg över Atlanten till San Francisco och New York för Sveriges största fotbollsstjärna. Med kändisparty på agendan. Calvin Klein, som han stått kalsongmodell för, stod för kalaset.
Jag hade två dagars semester i New York också. Otroligt häftig stad, toppar London måste jag tyvärr medge, sade Ljungberg vid tisdagens landslagsträff i uppländska Gimo.
Ljungbergs hand bär fortfarande spår av den skada han ådrog sig i mitten av april. Handen är svullen och osynliga för ögat sitter sex skruvar som stabiliserar de två brutna mellanhandsben som ännu inte är läkta och som han fortfarande får behandling för.
Det kändes väldigt trist när man inte kunde vara med i flera viktiga matcher, säger han.
Det positiva med skadan är att nu känner jag mig fräsch i kroppen. Både till VM 2002 och EM 2000 kom jag sliten.
Den nuvarande handskadan går att hålla i schack. Ett specialgjutet plastskydd - han har två stycken - har gjort att han kunnat spela.
Jag får nog ha den hela EM. Men det går bra.
Om det blir något spel mot Finland i Tammerfors på fredag är dock oklart.
Ingen fara, men jag ska diskutera med landslagets fysiolog (Paul Barsom) innan vi bestämmer nåt. Det är lite upp till honom.
Jag har riktat in mig på att formen ska vara på topp till EM och jag tränar efter det, säger Ljungberg, som ägnade sitt första pass åt rehabilitering under tisdagens landslagsträning.
Jag är väldigt nära 100 procent. Det känns kanon. Det går lite långsammare bara.
I Arsenal har Fredrik Ljungberg hittat en framgångsrik roll med sina djupledslöpningar långt fram i banan.
I landslaget har han inte varit lika framgångsrik. I alla fall inte målmässigt.
Spelmässigt tycker jag att jag håller samma nivå i landslaget, säger han.
Och jag har inte synpunkter på hur Lars och Tommy lägger upp taktiken i landslaget. Det är deras sak.