Kommer ni ihåg den sympatiske mittfältaren Chay Hews?
Han spelade tre säsonger i Sylvia under den svartvitrandiga klubbens bästa år. Det blev några säsonger till i Gais och Göteborg för den australiske landslagsspelaren innan han flyttade hem till andra sidan.
Men lagom till Sylviaringens Oldboyscup, dök 42-årige Chay upp i ett orangeklätt Sylvia.
– Jag pratade med Lasse Ström och Lasse Åkerberg om att jag hade flyttat tillbaka och de berättade om den här turneringen. Vi har ett ganska ungt lag, de verkar fortfarande friska och har bra spelsinne så vi får väl se hur det går, sa Chay som inte såg ut att drabbats av någon gubbstelhet under sina år "down under".
Chay Hews har precis bosatt sig i Linköping igen med sin svenska hustru och barnen som är åtta och elva år.
– Något vi har funderat länge på. Flytten har blivit lite större än vad vi trodde. Men barnen trivs bra här, det är viktigaste för oss. De älskar snö. Det första gången de har sett det, säger han och ler.
Nu letar han bara jobb och försöker få den sista pappersexercisen att bli klar.
– Jobbat mest via fotbollen och inom skolomsorgen. Det är väl i första hand där jag söker jobb.
Kanske det kan bli några fler oldboysturneringar.
– Jag träffade några som jag inte sett på elva år på läktaren. Det är det här man tycker om, att spela matcher och omklädningsrummet. Det är snacket man har saknat. Det är jättekul att möta alla gamla spelare, det blir nog lite käk och ett par öl efteråt ikväll, sa Hews vars lag imponerade under gruppspelet.
Men det blev svårare när den välbesökta veterancupen närmade sig slutspelet. Sylvia stötte på Bosna i semifinalen, där tog det stopp. Samma Bosna som också avfärdade IFK Norrköpings stjärnspäckade lag med 2–0 i finalen och vann hela cupen.
Målskyttar var Fahrudin Mahovic samt Elmir Bajraktarevic.
Spelande coachen Adis Puric var nöjd med sina veteraners turnering.
Inte en förlust varken i grupp- eller slutspel.
– Det är inte så många som är aktiva idag av spelarna. Det är väl bara Elmir. Alla vi andra håller väl igång lite privat, men inte tillsammans. Vi har bara samlats för idag. Det här kanske kan bli något att bygga på? Att träffas en gång i veckan och umgås och spela lite boll, sa Adis Puric.
IFK Norrköping då?
Laget lockade publik på läktarna och spelade kanske inte futsal, men underhållande fotboll.
Problemet låg mer på målvaktssidan. Ledaren och tidigare mittbacken Kléber Saaranpää tog ansvar och fick ta ytterligare ett steg bakåt, men släppte till en inte helt otagbar boll bakom sig mot Sylvia.
– Inte ens i det här laget kan vi tolerera sådana misstag, sa Pälle Andersson med glimten i ögat och som blev näste man i mål mot i den sista gruppelsmatchen mot Smedby.
Det räckte ändå till final.
Men tydligen löste sig inte den otacksamma målvaktsfrågan helt där heller.