Kramer hade det sämsta årsbästat i startfältet och inledde också loppet längst bak i det sex man stora startfältet – men halvvägs in började svenskens avancemang.
In på upploppet var Kramer trea, och precis som i semifinalen stod han för en urstark spurt som gjorde att han kunde passera belgaren Eliott Crestan och säkra silvret.
– Jag är skitnöjd med hur jag springer taktiskt. Jag tar de chanser som ges, i dag hugger jag när de chanserna ges och jag visste att jag var tvungen att göra det för att ha chans på medaljer, säger Kramer.
Sveriges första
Det här är inte bara Kramers första VM-medalj – det är Sveriges första VM-medalj någonsin i medeldistans på herrsidan.
– Det var ju skönt att jag var först att ta den, säger Kramer och skrattar.
Bryce Hoppel, USA, vann på tiden 1.44,92. Kramers tid stannade på 1.45,27 – säsongsbästa för svensken.
– Jag har känt hela mästerskapet att kroppen svarar. Jag har inte blivit riktigt trött så det är väldigt skönt att den svarar även i finalen, säger Kramer.
Ändå var han löjligt nära att inte ta sig till final. I semifinalen kastade han sig fram och blev trea med bara fyra hundradelars marginal.
– När jag tänker tillbaka på i går så var det verkligen att jag tänkte på sista varvet hela tiden att jag får inte bli fyra, jag får inte bli fyra. Man måste vara på rätt plats och göra rätt drag.
Efter målgången träffade han Armand Duplantis, som då var mitt uppe i att försöka klara 6,05 i stavhoppet.
– Han grattade mig och jag peppade honom. Det fungerade uppenbarligen.
"Vilken insats"
För kompisen Samuel Pihlström, som tävlade på 1 500 meter bara en stund efter Kramers silverlopp, blev det en åttondeplats i VM-premiären.
– Vilken insats, det är stort för svensk löpning. Det är riktigt kul att se, riktigt inspirerande, säger Pihlström om Kramers VM-silver.
– Om man sätter åttondeplatsen i ett större perspektiv är jag verkligen nöjd. Inte minst med tanke på var jag befann mig så sent som för ett halvår sedan, fortsätter han.