När det var dags för gymnasiet blev det en flytt till Karlstad för Niklas Bergman Larsson där han pluggade den tekniska linjen i kombination med friidrott. Nu är han 19 år och läser ett fjärde år på den tekniska linjen, för att kunna fortsätta få en bra träning.
– Jag har en riktigt bra tränare, Helene Friberg. Hon är strukturerad och bra på att förbereda mig både fysiskt och psykiskt, säger Bergman Larsson.
Från början var det längdhopp och höjdhopp som han utövade. Men efter en skada i baksidan av låret blev det istället löpning.
– Från början tyckte jag att det var helt knäppt att satsa på löpning. Det är en pina att pusha kroppen till max och känna all mjölksyra pumpa i benen. Det var bara dumt i mina ögon. Men nu gillar jag det och har inga tankar på att gå tillbaka till hoppningen.
Det gick också bra för honom med löpningen vilket ökade motivationen. Han tog JSM-guld i 400 meter och siktade in sig på JEM. För att vara säker på en plats till JEM med det svenska landslaget var han tvungen att springa på en tid under 48 sekunder. Men under året hade LGIF-löparen sprungit som bäst på 48.09. Den internationella kvalgränsen var dock 48.30, vilket han hade klarat.
– Min sista chans för att kvala in var i Världsungdomsspelen i Göteborg. Men det gick inte alls bra. Det var tråkiga vindar och jag gjorde inget bra lopp. Jag vann, men tiden blev inte bra. Jag var väldigt besviken efteråt. Men då fick jag ett meddelande från landslagsledaren som sa att jag var antagen, så jag fick chansen ändå.
Det blev alltså en resa till Italien i den svenska landslagsdressen.
– Det är så roligt när man har landslagskläderna på. Man fick en del blickar på flygplatsen och många undrade vart man skulle.
Och det blev också ett bra JEM för honom. Redan på försöket slog han sitt personliga rekord med tiden 47.52 och kom fyra i sitt heat.
– Det triggar som bara den att möta bättre löpare. I Sverige har jag inte riktigt mött någon som har gett mig draghjälp. Här var det någon som alltid låg ett steg före vilket gjorde att jag tog i maximalt. Det är nog därför jag slog personligt rekord.
Under semifinalen sprang han på exakt samma tid som i försöket och kom tolva.
– Jag var supertaggad inför försöket men till semifinalen kände jag mig ganska nöjd, och lyckades inte ladda upp på samma sätt.
Nu är det JSM som är nästa drabbning där han har guldet i sikte.
– Om man kommer etta eller tvåa på JSM har man en stor chans att få delta i Nordiska mästerskapen. Förra året kom jag tvåa där. Så jag hoppas komma med till Nordiska även i år och placera mig så högt som möjligt.