– Jag har aldrig blivit så trött, säger hon till Corren efter loppet.
Linköpingslöparen var mycket besviken efter sin debut i JVM. Sluttiden 10.40.68 är 24 sekunder över hennes personbästa och en 15:e plats var långt ifrån det hon hade hoppats på.
– Jag är väldigt, väldigt besviken, det känns tråkigt, säger Johnson.
Det var hennes blott andra lopp på 3000 meter hinder. Och det mot hela världseliten. Ett lopp där tempot var hårt redan från början och första kilometern passerade Johnson på 3.21, ett tempo som hade gett en sluttid tio sekunder under det personliga rekordet.
– I ett mästerskap måste man hänga med och satsa för att ha en chans. Det gjorde jag och sedan trodde jag att jag skulle kunna ta in på slutet, men det gick inte den här gången.
Hon hade känning på en finalplats efter halva loppet men med tre varv kvar tog det hårda tempot ut sin rätt och Johnson föll genom fältet.
– Jag vet att jag kan springa snabbare än vad jag gjorde i dag och även än mitt personbästa. Jag vet att jag har så mycket mer kvar och då trodde jag att jag skulle kunna hålla den farten. Men tydligen gick det inte just i dag, det var långt ifrån min dag.