– Från kurvan och in mål så kom jag med fel ben först, det högra. Det brukar jag kalla chokladbenet. Det andra är pralinbenet, sa han och skrattade.
Så nu blev det en andraplats på den för honom ovana distansen 300 meter häck.
– Normalt sett springer vi ju 400, men här i Sverige är det bara 300 i den här åldersklassen. Jag vet faktiskt inte varför det är så. Det här blir lite mer sprintlopp och är lite för kort för mig.
Tävlingen på Ullevi är för honom något av en "uppvärmning" inför vad som komma skall. Redan i nästa vecka drar han till Ungern för att tävla i ungdoms-EM där han blir Sveriges hopp på 400 meter häck.
Johan är just nu rankad fyra av de som är med i startfältet.
– En bra dag, om jag närmar mig mitt personliga rekord, så ska jag ta medalj. Det kan till och med bli guld, men killen som har bäst pers är sju tiondelar snabbare just nu.
– Men en bra dag kan det som sagt gå.
För att få bra sparring inför det loppet har han varit med och tävlat mot seniorer, men då haft något lägre häckar på sin bana.
– Eftersom det är 400 meter som gäller internationellt så måste jag ju tävla och träna på det. Och det har gått bra, faktiskt.
Han var tvåa på fjolårets europeiska motsvarighet till ungdoms-OS och vet vad det handlar om att vara med på internationella tävlingar.
– Jag hoppas den rutinen kommer betyda nåt i alla fall.
Vi ställde frågan till honom vad det är som är så kul med att springa 400 meter häck, en distans som ses som ruskigt krävande.
– Jag gillar det för att man blir lite trött på slutet, säger han och ler. Och oftast är den med tuffast pannben som vinner. Det gillar jag.
Johans klubbkompis Emil Bergkvist gjorde också ett lopp under tävlingarna. Han sprang 800 meter, slutade fyra i sitt heat och var nöjd med debuten.
– Kul att det är mycket publik. Normalt sett brukar 800 meter ligga sist på tävlingsdagarna och då har ju alla redan gått hem. Nu tävlade vi tidigt och då var ju folk kvar, sa han och log.
Att springa 800 meter är också en tuff utmaning, men Emil gillar den.
– Det blir lite mer kamp man mot man än till exempel 400 när alla springer på egna banor.
Åsa Hallkvist Lestander är en av tränarna i LGIF och givetvis på plats på Ullevi. Och hon gillar verkligen tävlingen.
– Har du varit med här en gång vill du komma tillbaka, så är det. Det här och SM på hösten är de två största målen för många.
Klubben har drygt 20 deltagare med.
– Vi ställer inte upp några kriterier alls, utan alla som vill vara med får det. Och det blir extra kul när det är så många föräldrar som är med. Det skapar en gemenskap i föreningen.