Hon låter inte alls kaxig när hon säger det. Tvärtom vet hon sin kapacitet.
– Jag är ju etta på Sverigerankingen i min klass, så...
Emilia tävlar för LGIF och tanken var att JSM skulle gå på hemmaplan. Nu blir det inte så, kastgrenarna i mästerskapet kommer istället hållas i Norrköping.
– Det är jättesynd, jag hade verkligen sett fram emot att få tävla här hemma och inför folk man känner. Nu blir det en annan tävling, nästan som vilken som helst på ett sätt.
Men målet är som sagt givet. Som sistaårsjunior är det hennes stora chans.
– Jag vet vad jag kan, det gäller bara att få ut det på tävling också.
Hon har som bäst gjort 13.75 utomhus.
– Jag är inte nöjd om jag inte kommer över 14 meter nu.
Vad kan stoppa dig?
– Egen nervositet kanske. Att man blir lite för spänd och inte får till tekniken.
Emilia berättar att hon som testade på alla möjliga grenar inom friidrotten när hon var yngre, men hittade snart sin grej.
– Kula var där det gick bäst, då blev det också roligast.
Nu är satsningen på idrotten glasklar.
– Jag tog studenten i år, söker jobb men annars är det friidrotten som gäller. Jag vill se hur bra jag kan bli.
Hon har varit med i ungdomsfinnkampen och redan gjort ett landslagsuppdrag i år.
– Det har varit en konstig säsong som startade sent och blir väldigt kort. Junior-VM blev inställt men det kommer ett JEM i Norge senare i år som jag gärna skulle vilja vara med på.
Att senare få en plats i Finnkampen för seniorer är ett mål.
– Självklart är det en dröm. Det är hård konkurrens på seniornivå, men om några år kanske.