Campushallen på universitetsområdet i Linköping. Utomhus är det en sån där ruskig februarikväll där termometern visar ganska milda grader, men lägg på lite regn och rusk och det börjar vattnas i ögonen på vilken gråtmild och frusen person som helst. Det är med andra ord långt ifrån träningsmiljöerna Max Hrelja, 19, brukar befinna sig i någon gång per år, i Spanien. Men det får duga.
– Det är bra förutsättningar, det funkar. Det kanske inte är de bästa anläggningarna i Sverige, men vi har ju både en inomhushall och en relativt ny utomhusarena, vilket är bra, säger Max Hrelja.
Linköpingskillen är rätt så okänd än så länge bland gemene man. Förmodligen blir det ändring på det framöver om allt går som tänkt. Hrelja har varit bäst i sin åldersklass i några år nu och är dessutom rankad tvåa av världens alla juniorer när det kommer till häcklöpning. Det svenska friidrottsundret må vara längesedan nu, men Max Hrelja drömmer om ett eget.
– Målet är att bli riktigt bra och göra sådana här resultat även som junior. Och då snackar vi ju mästerskap och sådana grejer. Det är absolut målet, att få vara med på stora seniormästerskap.
Med "sådana här resultat" menar han sådana som i förra helgens junior-SM där han vann guld och satte svenskt rekord både i semi- och final på 60 meter häck.
– Det var väldigt roligt. Jag visste att jag var i bra form, det har gått bra innan, men jag förväntade mig kanske inte att det skulle bli så bra så här snabbt. Jag gick in och körde och det gick bra, säger Hrelja.
Han går sista året på gymnasiet och bland skolkamraterna på Folkungaskolan finns det varierad vetskap om att de vandrar omkring i korridorerna med en av världens bästa i sin åldersklass.
– Jag tror en del vet om det. Man får ju ofta höra "där är ju han som är så snabb" och sådana grejer. Men det är bara roligt. Vissa förstår nog däremot inte att man tränar så mycket och varför man håller på, säger han.
Att få ihop skolan med en uttalad friidrottssatsning kräver en hel del, men det funkar. Några månader till får han hålla ut innan studentmössan åker på och än mer tid kan läggas på friidrotten.
– Det går bra. Bara man har disciplin. Det blir oftast så att man går i skolan, åker hem, pluggar och käkar och sen åker hit, säger Hrelja.
Förra helgen sprang han hem junior-SM, men redan till helgen som kommer väntar en ännu större utmaning – senior-SM. Hrelja vill rida vidare på framgångsvågen.
– Att slå ett personligt rekord vore skönt. Sen vet man aldrig. Häck kan gå hur som helst. Om jag skulle slå personligt rekord och några andra killar gör lite under sina personliga rekord... då kan det lika gärna bli medalj om det vill sig väl, säger han.
I sommar väntar säsongens höjdpunkt – junior-EM i Italien. Där ska han ta en sista chans att knipa medalj på ett juniormästerskap är det tänkt.
– Ett stort mål, absolut. Just nu är jag rankad etta i Europa på 60 meter häck, och tvåa i världen. Sen vet man aldrig, folk kan dyka upp från ingenstans, men målet är att utmana om en medalj i sommar. Jag har varit med på ett junior-VM tidigare så jag känner att det är nu det gärna får hända. Jag är äldst och det är mitt år nu känns det som, förhoppningsvis, säger Max Hrelja.