- Det var förstås en härlig känsla. Jag gjorde bara ett enda mål under alla mina år i ÅFF (222 matcher), det var just i den matchen, säger Tony Andreasson om 2-0-målet som säkrade segern mot Alvesta och ÅFF:s senaste allsvenska avancemang den 2 oktober 1977.
I dag har Tony, som vi minns som den gedigne ytterbacken under en rad ÅFF-år, hunnit bli 57 år. På söndag hittar vi honom på Skytteholms IP när ÅFF ska försöka säkra en allsvensk plats i matchen mot Vasalund.
- Det är frugan som vill dit, säger Tony och skrattar gott.
Han fortsätter:
- En sån här sak kan bara hända i Åtvidaberg. Det är en otrolig prestation av klubben om det går vägen, vilket jag tror att det gör.
Vad minns du från säsongen 1977, när Åtvidaberg kunde fira det senaste allsvenska avancemanget?
- Att vi hade ramlat ur allsvenskan året före och tappat flera tunga spelare, som Benno Magnusson och Knalin. Men Ingvar Svensson kom med en oerhört positiv anda i klubben och vi tränade stenhårt. Och sen gick det ju rätt så bra också.
Jo, minst sagt. ÅFF var tämligen överlägset i division 2-serien och den unge lovande målvakten Thomas Wernerson släppte bara in elva mål under hela säsongen, varav tre på straffar.
- Vi hade ett riktigt bra försvar och så fick vi två nyförvärv, Finn Donnerborg och Leif Johansson, som blev riktigt lyckade. Framåt gjorde Göran E Karlsson en hel del mål, har jag för mig.
Ditt mål mot Alvesta den där oktobersöndagen på Kopparvallen, vad minns du av det?
- Jag blev frispelad och kom fri med målvakten, och satte väl bara dit bollen tror jag. Jag minns också att pappa och mamma hade kommit ner för att se matchen från Dalsland.
Lika roliga minnen har inte Tony från säsongen 1982, när ÅFF sedan ramlade ur allsvenskan.
- Jag var med då också, men om killarna lyckas dra upp oss igen på söndag kan jag kanske sluta att ha dåligt samvete, he, he.