Hon kom till ett kaotiskt Linköping FC som lovande dansk mittfältstalang. Ett drygt år senare är hon firad anfallsstjärna i klubb- och landslag. Drömmarna börjar slå in för Pernille Harder.
När Corren träffar henne en torsdagsmorgon i början av november är höstsäsongen snart slut. Linköping FC har några träningar kvar. Danmark har en landskamp att spela. Sedan blir det vila efter en lång säsong – att göra som lagkamraten Jessica Samuelsson och fortsätta med spel i Australien är inte aktuellt.
– Inte nu när jag har haft EM. Jag känner mig lite trött. Jag har inte haft semester sedan början av januari. Men nästa år så skulle det vara roligt, säger Pernille Harder.
I stället blir det semester – först en ö-tripp i Thailand med lagkamraterna Magdalena Ericsson, Lina Ringshamre och Jenny Nordin. Sedan julfirande och en resa till portugisiska Madeira med föräldrarna innan LFC samlas igen i början av januari.
Om hon blir kvar i Östergötland. Efter 18 mål och en dansk EM-succé finns det klubbar som vill värva henne. Pernille Harder har ett år kvar på sitt kontrakt med LFC – men redan nu diskuterar hon och klubben en förlängning.
– Jag funderar på om jag ska förlänga det, men jag vet inte ännu. Det känns bra här. Det känns också som att vi kommer få ett bättre lag nästa år. Och när Martin (Sjögren) är tränare så vet jag att vi strävar efter att nå resultat. Han vill också till Champions League. Det känns tryggt att stanna, säger Pernille Harder.
Kaos
Hon skrev på för LFC för ett drygt år sedan, mitt under en turbulent sommar med tränarbyten och spelarförsäljningar efter att laget underpresterat i matcherna på våren. På hösten gjorde hon tre mål på tio matcher. Som mittfältare.
– Jag kände inte så många, bara Mariann (Gajhede) från landslaget. Det hade inte gått så bra för laget. Så kom det en ny tränare också. Det var lite kaos. Sedan kom Martin, och Anders (Jacobsson, assisterande tränare). Nu är det jättebra.
– Jag känner mig mer hemma här nu. Jag har fått bra kompisar, och jag kanske är lite mer trygg i mig själv än när jag kom. Då var mycket nytt. Nu har jag det bra utanför planen och i laget. Jag känner mig lugn.
När Martin Sjögren tog över LFC i höstas flyttades hon upp i anfallet – egentligen den position hon gillar allra mest.
– Jag var van vid att spela där också.Jag gillar att spela mittfältare, men på den positionen har man inte lika mycket att säga till om på sista tredjedelen av planen som i anfallet. Jag gillar att vara där; att göra mål och assist.
Vad tänker du när du får bollen?
– Nu tänker jag att jag ska framåt och göra mål, säger hon och skrattar. Nej, men det beror på om det är läge att bli rättvänd och driva bollen mot backlinjen. Då gör jag det. Om jag inte har yta till det så får jag ta det lugnt och hitta någon annan möjlighet, säger Pernille Harder.
Måltorka
Hon gjorde succé på sin nya position direkt i vårpremiären mot Göteborg, då hon lobbade in LFC:s enda mål. Formen höll i sig. Några matcher före EM-uppehållet mötte Linköping FC topplaget Ldb Malmö på nya Linköping arena. Pernille Harder gjorde två mål i första halvlek – det andra en halvvolley i nättaket, med fel fot från ett svårt läge utanför straffområdet.
– Jag tror inte att någon förväntade sig att vi skulle vinna den matchen. Alla i laget kämpade ihop till hundra procent. Och jag gjorde två mål.
På kvällen visades målen i Sportnytt, Aftonbladet hade en artikel om ”den danska stjärnans varning till Sverige” inför premiärmatchen lagen emellan på Gamla Ullevi. Sveriges förbundskapten Pia Sundhage sade till tidningen att Pernille Harder var den bästa anfallaren hon sett i allsvenskan i år. Även i Danmark var pressen stor på Harder – i EM skulle hon leverera mål.
– Det var lite tryck på mig, att jag skulle göra många mål. Det blev inte så många. Det var lite jobbigt faktiskt, att jag aldrig fick in bollen. Men spelmässigt är jag nöjd med mitt eget EM. Det var bara så mycket fokus på att jag skulle göra mål. Jag tänkte själv mycket på det.
Vad berodde måltorkan på?
– Säkert att jag tänkte mycket. Oftast så kommer målen när man inte tänker så mycket på att man ska göra dem, säger Pernille Harder.
Det danska landslaget tog sig överraskande till semifinal. Höjdpunkten i turneringen, och i hela hennes fotbollsår 2013, var kvartsfinalsegern mot Frankrike efter straffsparkar, inför en fullsatt Linköping arena.
– Det var häftigt. Ingen trodde att vi skulle vinna, men vi gjorde en bra match taktiskt. Det gick bra för mig också... Det var roligt.
Trygghet
Väl tillbaka i Linköping på hösten gjorde Pernille Harder mål igen. Och slutade tvåa i skytteligan efter Tyresös Christen Press. LFC kom trea, två poäng efter Stockholmslaget. Och nu, när säsongen summeras och klubbarna ser över sina trupper, finns det lag med mer resurser än LFC som vill värva Pernille Harder.
– Klubben har fått några förfrågningar, men jag vet inte varifrån, säger hon själv.
Nästa kontrakt som du skriver på blir viktigt. Vad avgör när du ska bestämma dig?
– Jag vill gärna spela i Champions League. Men jag har gott om tid, jag är bara 20 år. Det som är viktigt för mig är att jag är på ett ställe där jag känner mig trygg, utvecklas som spelare och vet att jag kommer spela från start. Jag ska inte sitta på bänken. Och självklart att träningsmiljön är bra.
I klubbar som Tyresö och Malmö är konkurrensen hårdare?
– Det är också bra, då måste man prestera varje gång för att få spela. Det är också viktigt för ens utveckling. Men jag tror att om man har motivationen till att prestera 100 procent varje gång så är det lika bra att vara på ett ställe där man har möjligheten att spela varje match.
Hon tror att Linköpings FC kommer stå bra i konkurrensen med Tyresö och Malmö nästa år, även om klubben fortfarande ligger efter dem ekonomiskt. LFC besegrade båda topplagen en gång var säsongen 2013.
Vad drömmer du om?
– För egen del? Att bli så bra jag kan bli. Sedan får vi se hur långt det räcker. Jag hoppas på att få spela i Tyskland någon gång. Inte ännu. Men någon gång. Privat så vill jag skaffa mig en utbildning. Det är viktigt, för jag kan inte spela fotboll för alltid. Och jag ska försöka få så många upplevelser som möjligt genom fotbollen – när jag spelar så har jag ett bra läge att komma ut och se hur världen ser ut.