Jag såg henne redan som 14-åring när hon virvlade runt i en inomhuscup i Oxelösund med sitt IFK Nyköping. Det syntes direkt att den där tjejen kan bli något. Talang hade hon. Hon var i princip given när hon blev uttagen i F15-landslaget och har under flera år haft en bärande roll i det IFK Nyköping som för något år sedan klev upp från division två och nu ligger i toppen av ettan. Och i vintras tog hon steget till allsvenskan.
– Tove är en ung och väldigt spännande mittfältare som har egenskaper som är ganska ovanliga i Sverige. Hon har en stor potential och det är en spelare som vi tror kan fortsätta sin utveckling på ett positivt sätt i Linköping, sa Martin Sjögren när övergången blev officiell i mitten på januari.
Nu har det gått fyra månader sedan dess och Tove har fått speltid i sex allsvenska matcher. Något ingen trodde på förhand. Men med en lång skadelista i Linköping har Martin Sjögren gett henne chansen.
Nu kommer hon gåendes på en soldränkt Linköping Arena för fotografering och en pratstund med Corren.
– Jag trodde verkligen inte att det skulle bli så här mycket speltid direkt. Jag har sju självklart mycket kvar att lära men bara genom att få 20 eller 30 minuter lär jag mig mycket. Jag har spelat en del med F19 och fått spela 90 minuter och det är jätteviktigt, men att få en halvtimme i allsvenskan ger mycket mer, säger hon.
Tove är fortfarande under utveckling och ses främst som en del av Linköpings framtid. Och som ny och ung i allsvenskan är det svårt. I de matcher hon spelat har hon blandat och gett.
– Spelet går mycket snabbare, det är ett högre tempo. Jag måste jobba ännu mer på att organisera mig, har jag inte kollat runt när jag får bollen är det någon direkt på en så jag måste hela tiden flytta bollen, berättar hon.
Om utvecklingskurvan fortsätter som den började hemma i Nyköping kommer Linköpingspubliken få se mycket mer av mittfältarens fina teknik som fick henne att virvla fram på det där golvet i Oxelösund. Likt vår superstjärna Zlatan Ibrahimovic började Toves fotbollsintresse på en asfalterad liten skolgård när hon var liten. Där var teknik nödvändigt för att ta sig fram och tiden där la grunden för Toves snabba fötter.
– Jag tror det. Tekniken är svår att bara helt plötsligt få när man är äldre utan det är när man är yngre som det krävs väldigt mycket timmar. Vi hade en asfalterad fotbollsplan vid skolan där killarna spelade. Det var inte jättemycket tjejer som spelade men jag var med. Jag spelade varje rast från ettan upp till sexan själv med killar. Det var det jag tyckte var så roligt, att det bara var på skoj i början. Sen tvingade en kompis med mig på en fotbollsträning och då tyckte jag att det var himla kul.
Sen blommade Tove Almqvist ut och blev dominerande i Nyköpings fotbollsvärld tills hon lämnade den sfären i vintras. Nu har hon fått vänja sig vid en mer anonym tillvaro i allsvenskan och Linköping.
Och snart blir det stora förändringar i just tillvaron för Nyköpingstjejen. Om ungefär en månad går den första flytten hemifrån till Linköping då andra året på gymnasiet är slut. Det har varit en hektisk vår med mycket pendlande och många missade timmar i skolan för den nyblivne 18-åringen.
– Först tänkte jag "kommer jag klara det" men nu har det gått fyra månader sen jag kom hit och jag har successivt kommit in i det och nu längtar jag till flytten. Det är ganska jobbigt att åka fram och tillbaka och det tar väldigt mycket energi. Jag kommer bara tycka det är skönt att vara i samma stad där jag spelar fotboll och kunna ta cykeln till träningen, säger Tove.
Fram till nu har Tove sovit bara några nätter i sin lägenhet i Linköping. Men hon gillar staden och trivs.
– Ja, jag trivs jättebra här. Det är verkligen fint och mysigt och påminner lite om Nyköping med ån, bara att det är lite större.
Flytten till Linköping innebär förstås större möjligheter att visa upp sig inför framtida landslagsuttagningar. I höstas blev Tove uttagen till F17-landslaget. Men dessförinnan hade hon inte varit med i landslagssammanhang på två år. Hon blev mer eller mindre utkastad från F15-laget.
– Jag var inte mogen, jag kunde inte passa tider och hade inte koll. Men under de här två åren har jag mognat enormt och därför har jag fått chansen igen, säger hon.
Det har sagts att du blev utkastad för att du gormade på planen?
– Nej, jag tror inte det var därför jag blev utkastad utan mer för att jag inte hade koll på mig själv.
Men du har jävlaranamma och vinnarskalle?
– Ja absolut. Det är så kul på träningarna, i varenda grej som går att vinna så tar alla fram vinnarskallen och det blir seriöst, säger Tove och skrattar.
Det är något hon gör ofta. Skrattar alltså.
– Ja, jag tycker om att skratta och jag tror jag kan bidra med energi både på och utanför plan. Jag är väldigt seriös och ambitiös men kan ändå slappna av och ha kul, säger hon.
Vi sitter högt upp på läktaren i skuggan på en tom Linköping Arena. Under intervjun framstår Tove Almqvist som lite blyg och ödmjuk men någonstans där bakom döljer sig en kaxig attityd. Och när jag frågar om hennes framtid säger hon självsäkert:
– Drömmen är att komma med i a-landslaget och ta en startplats. Det krävs att jag utvecklas, börjar spela smartare, ligger ett steg före och värderar rätt. Även att jag visar och utnyttjar mina kvaliteter ännu mer, att när jag har bollen går framåt istället för att safa. Sen måste fysiken bli bättre.
Då vet vi. Nu får vi vänta och se om det blir så.
patrik.enlund@corren.se