Efter en tid av spekulationer presenterades Daniel Sjölund som ÅFF-spelare i början av februari när han satte sin signatur på ett tvåårskontrakt. En prestigevärvning var i hamn – kanske en av klubbens största genom historien.
Och Sjölund känner sig hemma i Östergötland och sin nya hemstad Linköping trots att han de tio senaste åren haft Stockholm som bostadsort.
Solen lyser och våren verkar vara på ingång – precis som fotbollsallsvenskan. Corren träffade den sympatiske och lugne ålänningen bara några dagar innan premiären borta mot Gefle.
På ett fik i centrala Linköping förklarar han hur bra han trivs i sin nya miljö.
– Det var trist och lämna en jättefin förening och stad som man trivs i men jag hittade ett bra alternativ och jag trivs jättebra här. Jag har kommit in i gänget och Linköping är en bra stad. Sen är Åtvidaberg lite som man är van vid från Åland där nästan alla är fotbollsintresserade. Går du ner på stan, eller där nere i Åtvidaberg så pratar alla fotboll och alla bryr sig om laget. På ett mindre ställe blir det så, alla känner alla och sen finns allt på samma ställe. Det är väldigt familjärt och charmigt, säger han.
ÅFF överraskade de flesta när de som nykomlingar kom åtta i allsvenskan förra säsongen.
Laget gjorde mycket mål och stod för en positiv fotboll – något Sjölund imponerades av och var avgörande i klubbvalet.
– Jag blev imponerad över hur de spelade. De hade en hög högstanivå, nu gäller det bara att jämna till den. Det fanns intressen i Sverige men inga konkreta bud så därför är jag väldigt glad att Åtvidaberg ville ha hit mig. De har sett mig och vill ha mig och jag får en stor roll i laget. Det känns riktigt bra och inspirerande, säger han.
Sjölund har sakta men säkert matchats in i startelvan under försäsongen och känner att formen är på uppåtgående.
Han dricker lite kaffe och säger:
– Vi har trappat upp speltiden hela tiden och målet har varit att komma i form till seriestart och det känns som jag ligger i fas nu.
Hur ser du på din roll i ÅFF?
– Jag tycker det är ungefär samma som i Djurgården. Rollen är ganska samma men spelsättet skiljer sig lite. Jag var delaktig i uppspelsfasen i Djurgården och kom väl inte fram lika mycket som jag hade hoppats på. Djurgården har snabba och kvicka spelare och vill ställa om snabbt och då blir det korta anfall. Bollinnehav är mer prioriterat här än i Djurgården. Jag hoppas själv att jag kan komma fram mer i banan och komma till fler avslut.
Känner du press?
– Jag är ganska van att spela under press och tycker inte att det stör mig. Jag känner mig ganska lugn då vi har ett så bra lag.
Ser du dig själv som ett stjärnförvärv?
– Nej, jag vet inte hur mycket tryck det brukar vara kring värvningar men jag tänker inte så mycket på det. Jag är värvad för att göra det jag gjort innan och förhoppningsvis få en stor roll i laget.
Sjölund tror att laget kan bygga vidare på succén från förra säsongen. Men fokus ligger på förnyat kontrakt.
– Målsättningen är att etablera sig i allsvenskan, att inte åka upp och ner i divisionerna utan bli ett lag som ska vara kvar och den målsättningen ska vi nå. Sen vill vi förbättra bortaspelet lite grann och ha lite marginaler för då kan man ta nåt steg till.
Går det att överträffa åttondeplatsen från förra säsongen?
– Det är möjligt men det är dumt att sätta en för hög målsättning. Att sätta en tabellplacering vi ska nå ger inte så mycket, men vi har bra kvalitet i laget och förhoppningsvis kan vi få en bra start. Den största utmaningen är att bibehålla spelet på hemmaplan och vara starka där, men att också ta de extra poängen på bortaplan.
Samtalet glider över på den sista tiden i Djurgården. Sjölund spelade tio säsonger i klubben men avslutningen blev inte vad han hade hoppats på.
– Under nästan hela året diskuterade vi där och de var tydliga att de ville förlänga och jag satt bara och väntade på ett förslag, men sen kom det aldrig nåt. När jag med tre–fyra matcher kvar hamnade på bänken insåg man vad som skulle ske.
Fick du någon förklaring?
– Nej, och jag vet inte om jag ville ha en förklaring, jag ville bara ha ett svar. Det är inte så kul att gå runt och inte veta vad som händer.
Men du trodde att du skulle få vara kvar?
– Ja, i och med att diskussionerna var så. Beslutet i sig har jag inget att säga om, så är det i fotboll. Men det är bättre att ge ett besked så man kan gå vidare.
Efter alla år i klubben växte Sjölund ut till en ikon och favorit bland supportrarna. Men han fick aldrig möjligheten att ta ett riktigt avsked.
– När man varit så länge i en klubb hade man gärna sagt hej då på den hemmplan man spelat på i alla år. Men nu fick jag beskedet så sent så det gick inte att göra det. Jag vet inte varför det blev så egentligen men det är inte nåt jag tänker på nu. Nu är jag här och ser fram emot den här säsongen.
Hur blir det att möta Djurgården i serien?
– Både och. Det ska bli kul att möta sina kompisar och att kliva in på nya arenan ska bli riktigt kul. Men ute på planen är det inga konstigheter.
Vad tror du att du kommer få för mottagande?
– Hehe, jag vet inte faktiskt. Vi mötte dem i cupen och där fick jag ett jättefint mottagande. Känslan är att vi haft en bra relation under tio år och jag hoppas det ska fortsätta.
Jublar du om du gör mål?
– Jag kommer nog inte göra en Adebayor i alla fall. Med respekt för sitt gamla lag och kompisar kommer jag inte fira så jättemycket om jag gör mål. Men det brukar inte bli så många mål nu för tiden heller.
Innan han kom till Djurgården hade han spenderat några år i England som ungdomsproffs i både West Ham och Liverpool. Sjölund flyttade dit redan som 16-åring.
– Det var först då man satsade på fotbollen och började inse att man kunde komma någonstans. Det gick väldigt bra, det var en rolig men tuff tid då man flyttade hemifrån och jag hoppade av skolan. Men jag bröt ett ben i foten i Liverpool och det var min första riktiga skada. Karriären hade gått spikrakt uppåt och det var första gången jag kände ett bakslag. Det började sätta sig i huvudet och efter det kände jag att jag måste bli utlånad och få en nytändning och då blev det Djurgården.
Grämer det dig att du aldrig tog klivet upp i ett A-lag i England?
– Nej, det kan jag inte påstå. Den erfarenheten jag fick gjorde att jag kan spela på den nivån jag gör i dag. Ibland kan man tänka att man hade gjort det annorlunda vad hade hänt då, men jag är glad över det jag har gjort och att jag fortfarande kan spela på den här nivån.
Det vill ÅFF dra nytta av de två kommande säsongerna.