Det är en aprilonsdag svår att tycka om. Regn, några få plusgrader och en blytung mörkgrå kuliss över Trädgårdstorget i Linköping.
Inne på ett kafé sitter LFC:s nya målvakt Katlynn Fraine. En 26-åring uppväxt i Titusville i soliga Florida.
Min första fråga känns ganska självklar. Om hon inte undrar vad hon gör här?
– Jag frågar mig det varje dag när vädret är så här. Näevars. Jag gillar verkligen Sverige och fotbollen är superorganiserad, precis som jag vill ha det. Sen är det coolt att vara utomlands, jag pratar med mina kompisar hemma varje dag som gnäller på sina jobb eller tråkiga studier samtidigt som jag är på väg till en träning, säger hon.
Det är inte svårt att slå ihjäl en timme med Katlynn Fraine. Framåt, pratglad och nyfiken. Efter två och ett halvt år i Sverige börjar hon känna sig trygg i den svenska kulturen.
Men Linköping har inte blivit hemma. Än.
Två säsonger i lilla Mallbacken, djupt inne i de värmländska skogarna har satt avtryck.
– Jag bodde i Sunne, som var närmaste stad. En häftig upplevelse som jag aldrig kommer att ångra. Jag älskade att spela där och det har blivit mitt andra hem på något sätt. Tjejerna i Linköping skrattar åt mig när jag åker dit när vi är lediga. Men jag har kommit många personer där väldigt nära.
Första året i Mallbacken var Katlynn med och spelade upp laget i allsvenskan. Men det blev bara en säsong i högsta ligan. Trots en storspelande målvakt rasade nykomlingen ur direkt i fjol.
– Ett ungt lag som tyvärr inte var riktigt redo, vi hade för stor respekt för laguppställningarna i Malmö eller Tyresö. Väldigt tråkigt att vi åkte ur, samtidigt visade det sig att säsongen blev väldigt bra för min karriär.
Jo, när LFC skulle värva en ersättare till Sofia Lundgren toppade Katlynn önskelistan. Och faktum var att hon nobbade tyska storklubben Potsdam för Linköping.
Ett tufft beslut – som hon fattade ute på en kryssning med sin mamma.
– Någonstans kändes Linköping bäst hela tiden, jag vill vara i ett lag där jag kan vara med och bygga upp något. Inte bara ta över efter någon.
Och målet i LFC är glasklart.
– Jag skulle bli besviken om vi inte når framgång. Vi går för guld.
Katlynn Fraine började spela fotboll när hon var fyra-fem år. Men det var inte förrän i högstadieåldern som hon blev målvakt på allvar.
Katlynn mäter nästan 180 centimeter och största styrkan, enligt henne själv, är spelet i luften.
– Definitivt. Det är nog alla medvetna om. Men jag blir bättre på att rädda bollar varje dag, vilket är bra eftersom det är ju den flashiga sidan och som kan bli snygga bilder att skicka hem till mamma, säger hon och skrattar.
Medspelare och motspelare kan nog också räkna med att få känna på amerikanskans temperament.
– När jag var yngre skrek och gormade jag över minsta lilla. Men jag har mognat och insett att det inte fungerar så bra, det har funnits mängder av situationer genom åren som varit ögonöppnare för mig.
Under sin tid i Europa har Katlynn försökt resa så mycket som möjligt. Hon har sett mycket, men när kompisarna hemma i USA frågar om höjdpunkten brukar de bli besvikna. Svaret är inte någon skön strandpromenad i Grekland.
– Jag älskar verkligen fotbollskulturen i London och så är staden jättevacker.
Favoritlaget ligger dock inte i huvudstaden utan i Manchester. När vi träffas är det bara några timmar kvar innan returmatchen i Champions league mellan United och Bayern München.
– Oj, oj. Jag svettas redan. Tysk fotboll är också okej, men jag kan inte med allt drama och filmande i Italien och Spanien, säger hon.
Det blev en tung onsdag med förlust i München. Förhoppningsvis mår Katlynn Fraine bättre efter den allsvenska premiären på söndag, borta mot Piteå.
– Jag är taggad, inte på att åka norrut, men att börja spela tävlingsmatcher. Försäsongen är väldigt lång här, det kan bli lite sömnigt.