-- Nä, aldrig. Se bara hur bra jag har det här nere.
Vi träffas i avbytarbåset på Örjans Vall i Halmstad. Hans HBK har just avslutat genrepet inför den allsvenska starten och förlorat mot Malmö FF med 0-1.
Solen skiner från en klarblå himmel och det värmer skönt.
Det här är Mikaels arbetsplats. Hans yrke är fotbollsspelare och Halmstad BK hans arbetsgivare.
Det hade han knappt kunnat ana den dagen han bestämde sig för att sluta med bandyn i IFK Motala och satsa på fotboll i Motala AIF.
- Visst har det gått bra. Det är få förunnat att kunna leva på att göra det man älskar mest av allt.
Karriären inleddes under pappa Tages ledning i Fågelsta AIF. Som 12-åring bytte han till Maif och lyftes upp i A-truppen fyra år senare.
Sen gick allt fort. Redan hösten 1996 lockades han över till Halmstad av en viss Tom Prahl.
- Han var tränare och ringde, om inte varje kväll, så i alla fall många kvällar i en hel månad för att få mig att skriva på.
Hur kändes det att som okänd 22-åring bli så uppvaktad av en allsvensk klubb med ambitioner på SM-guld?
- Det är klart att man kände sig speciell och Toms ihärdighet gjorde att jag till slut valde att ta steget.
Ett beslut som visade sig lyckat. Redan första året slutade med SM-guld och sen blev det ett till innan han lämnade klubben för Helsingborg 2001.
Efter tre säsonger tog han färjan över sundet till Viborg i danska ligan men till förra sommaren kom han "hem" till Halmstad igen.
- Det blev ett naturligt beslut. Vår dotter Linnéa skulle börja skolan och därför ville vi tillbaka till Sverige.
Nu är Mikael inne på sitt första av två kontraktsår. Vad som händer sen är än så länge ett stort frågetecken.
- Vi får se hur kroppen mår, om jag har motivationen kvar och vad klubben säger. Det tar vi sen.
Ända sen han kom till Halmstad har han spelat fotboll på heltid.
Någon tid för ett civilt yrke finns inte.
- Jag jobbade lite det första året men det var mest för att bli klar med min utbildning till snickare. Sen har det varit bara fotboll.
Under försäsongen tränar Halmstad två gånger om dagen, ett pass på förmiddagen och ett på eftermiddagen.
- Jag brukar lämna barnen på dagis och skolan och sen är jag hemma vid halv fem på eftermiddagen.
Som vilket annat jobb som helst alltså. Det blir lite lugnare under säsongen men någon längre semester är det inte tal om.
- I år får vi fem dagars ledigt i juli. Annars är det träning eller match i princip varje dag.
Familjen är nu inne på sitt sjätte år i Halmstad och Mikael säger att det känns som hemma för honom. I Motala är han alltmer sällan.
- Det blir en sväng då och då, men under säsong är det svårt.
Därför håller han inte någon kontakt med Motala AIF och har inte sett någon match sen han lämnade klubben 1996.
- Jag har sett dem i inomhusturneringen i sporthallen någon gång. Daniel Leinar, spelar han fortfarande? Stefan Östling?
Det är också tydligt att Maif, mer eller mindre, kan sluta hoppas på att Mikael ska komma tillbaka till klubben för att avsluta sin aktiva karriär.
- Man ska aldrig säga aldrig, men jag tror att jag skulle få svårt att trappa ner i lägre divisioner. Jag har ju trots allt spelat på högsta nivån i Sverige och Danmark i över tio år.
Så också moderklubben Fågelsta AIF i division 6 kan sluta hoppas?
- Ja, säger han och skrattar.
På annandag påsk inleder Halmstad årets säsong med match mot Helsingborg. Ett HIF med bland andra megastjärnan Henke Larsson på plan.
- Härligt. Våra matcher mot HIF får lite av derbykaraktär och det blir en skön stämning runt matchen.
Halmstad slutade på elfte plats i fjol, precis ovanför kvalstrecket, och tippas av många att tillhöra den nedre regionen även i år. Men det tror inte Mikael Rosén.
- Jag säger att vi kan vara med betydligt högre upp. Får vi bara en bra start på serien blir vi farliga.
SM-guld igen?
-Drömmer gör man ju alltid.